- Project Runeberg -  Tiden / Nittonde årgången. 1927 /
277

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Carleson, C. N.: Tidevarvens arvlåt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEVARVENS ARVLAT

277

vissa specifikt goto-germanska ljud, ett alfabet i sin ordning ett
uråldrigt, omvandlat lån från österländsk och sydeuropeisk skrift.

I jämbredd med, ja överträffande denna prestation av arkivalisk
konserverings- och dechiffreringskonst står kanske räddningen undan
en säker förgängelse av den forngermanska världens stora och stolta
epos ’ ’Beowulf’’. Det äldsta sagostoffet i dikten, som bevarats nästan
helt sammanhängande i mer än tretusen versrader, går sannolikt
tillbaka ett nar tusen år, och dikten är den viktigaste källan för vår
kunskap om de äldsta västgermanska språken eller dialekterna liksom
Wulfilasbibeln om de östgermanska. Större delen av den på
anglo-sachsiska nedskrivna ’ ’sagan’’ förskriver sig från tiden omkring år
500 — ungefär samtidigt med en mängd runstenar i Norden — och
språket synes, om än något på sidan om, bilda en länk mellan de
gotiska språken och "norröna tunga", d. v. s. det gemensamma
fornskandinaviska språket. Utom nu att "Beowulf" i livlig
dramatisk åskådlighet sprider ljus över seder, skick och sedvänjor i en
brytningstid mellan hednisk kult och kristen tro i Västeuropa har
detta epos ett särskilt intresse för oss nordbor, emedan
skådeplatserna för de strider mot vidunder och troll, de härnadståg och
ättefejder, som skildras, äro förlagda till Sydskandinavien, till
Nordsjö-och Östersjökuster. Där äro även inflätade brottstycken ur bibeln
— tydligen senare ingjutna av anglosachsiska munkar — samt
reminiscenser ur Eddasångerna och Völsungasagan. Sköldungars
(daners), geaters (göters eller goters) och scilfingars (svears) bragder
ha inspirerat diktaren eller diktarne; den bäres av en utomordentlig
styrka i gestalternas teckning, av en manlig livssyn och omstrålas av
den gamla bardpoesiens starkaste glans i korthuggna, verkningsfulla
stäv; den borde läsas av nutida diktare till gagn för deras
självkritik och av alla, som vilja odla och rikta vårt nutidsspråk.

Redan länge är diktens språkvetenskapliga betydelse fastslagen. I
sin "Altnordische Grammatik" hänvisar Adolf Noreen ofta till
Beowulf som belägg för forngermanska ljudlagar. Det historiska
värdet av detta epos har varit omstritt, men de senaste årtiondena
har man i "Beowulf" även funnit en givande källa för förklaring
och utfyllnad av luckor och dunkla partier i den svenska
ynglingasagan. Ej minst har Birger Nerman i sina läsvärda avhandlingar
om våra äldsta konungalängder och om gravgodsrönen i Gamla
Uppsala och Vendel kunnat med stor bravur, med mången träffande
jämförelse anknyta sina teorier till Beowulfsagan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:12:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1927/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free