Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Holmberg, G. H:son: Quidings förhållande till sin samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
G. H:SON HOLMBERG
adlar och gör användbart för mänskligheten varje anlag som
naturen slösat på honom." Han besatt människokännedom och
världserfarenhet mer än Crusenstolpe trodde honom om. Han var
praktisk, oaktat sin stora lärdom. "Man behöver blott hava hört
honom på domstolen för att härom övertyga sig. Hans förmåga att
i ett ögonblick genomskåda ett invecklat mål och hava dess
väsentliga omständigheter klara för sig är förvånande.’’ Ja, Quidings
beundran går i stigande crescendo när han talar om denne mans
stora egenskaper som domare, som statsman, som rättslärd och som
karaktär.
"Den skildring vi gjort", förklarar Quiding, "kan synas
överdriven och likväl är icke något av vad till hans beröm blivit sagt
som i vår tanke med rättvisa kan frånkännas honom. Hos varje
storhet söka vi små människor med en viss arvsynd, som heter
avundsjuka, gemenligen något att klandra, men vi bekänna att vår
avundsjuka icke funnit något klandervärt hos denne man men väl
så mycket av sann förträfflighet att vi icke kunna upphöra att
beundra honom".
Eichert är "en bland Sverges märkvärdigaste män". En bland
den liberala oppositionens ledande män var Eichert icke väl sedd
av Karl Johans-väldet, om han också som jurist icke kunde helt
ignoreras. "Men åkte man sig", utbrister Quiding varnande i sin
tidning, "att låta aristokratiskt intresse och korporationsandan
tvinga Eichert tillbaka i sin ensamhet". De fingo, dessa intressen,
överhand och Eichert drog sig tillbaka till sin domsaga i
Västergötland, bosättande sig på sin egendom Truveholm. Crusenstolpe,
vilken själv hade uppgjort ett representationsförslag efter
ståndsval, hade utsatt det representationsförslag Eichert tillsammans med
Anckarsvärd hade framlagt (1830) med den norska konstitutionen
till mönster, för "en skarp och bitter kritik". Intetdera av
förslageri vinner Quidings erkännande. Om Eichert säger han att hans
erfarenhet hade "mycket vidgats" sedan dess och i samma mån
växte Quidings beundran för honom.
På den tid, varom här är fråga, fanns i vårt land icke mer än de
två politiska partierna liberaler och konservativa. Quidings
intresse kretsar därför helt naturligt omkring liberalismen som
landets enda framstegsparti. Senare forskningar och undersökningar
i allmän svensk historia och laghistoria samt i landets äldre
kommunalliv förde honom över till socialism utan att han egentligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
