Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1927 - Ström, Fredrik: Svenska socialdemokratins uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
FREDRIK STRÖM
ning till fackföreningsrörelsen skulle vara dikterad av ekonomiska
omsorger om denna tidnings bestånd har man icke rätt att
ifrågasätta med kännedom om Brantings socialistiska övertygelse och
karaktär. Likväl skriver författaren:
"Tidens övergång till arbetarorgan även officiellt var således en fullt
naturlig utveckling. Dock är att märka att själva utgångsläget till det
betydelsefulla samarbete mellan Tiden och den fackorganiserade arbetarrörelsen gavs av
understödssynpunkten. Den 13 maj — således en dryg månad efter Brantings
övertagande av det arnoldssonska organet — väcktes av Wickman förslag i
fackföreningarnas centralkommitté ’att på något lämpligt sätt understödja
tidningen Tiden, såsom ett organ för arbetarna och fackföreningarna’. Resultatet
av Wickmans ingripande blev en hänvändelse till Tidens redaktion från
Centralkommitténs styrelse vari hemställdes, om den ’för framtiden skulle kunna
få anse Tiden som centralkommitténs organ och om plats kan beredas för de
meddelanden av mera allmän natur, som kommittén till äventyrs kan finna sig
befogad att utfärda’. Branting ’accepterade’ i en skrivelse daterad 8 juni,
varefter centralkommittén utfärdade ett upprop till Sveriges fackföreningar och
arbetare, vari dessa uppmanades att lämna tidningen sitt stöd.’’*)
I en not meddelar författaren som sin uppfattning, att det icke
förefaller osannolikt, att Wickman som förslagsställare gjort tjänst
som språkrör för Branting. I samma not upplyses att Lundqvist
sedermera i en landsortskorrespondens insinuerade "att Tidens’
antagande som fackföreningsorgan var en affärsspekulation av dess
utgivare’’ (Branting). Det oberättigade i denna insinuation
framhålles ingalunda av författaren. I sina reflexioner över orsakerna
till Tidens nedläggande nyåret 1886 har författaren ytterligare
följande egendomliga yttrande:
"Nedläggandet innebar för Brantings del att förhoppningarna på
fackföreningsrörelsens förmåga att ekonomiskt bära upp tidningsföretaget gått i kras.
För fackföreningsrörelsens vidkommande var visserligen tidningens upphörande
ett hårt slag, men icke oöverkomligt. Ett annat organ, Social-Demokraten,
med klarare färger och enklare taktik stod redan till en klassmedveten
arbetarrörelses förfogande. "Tidens" upphörande undanröjde också ett av de
svåraste hindren för fackföreningsväsendets fullständiga emancipation från liberalt
inflytande och anslutning till den palmska socialdemokratin, som under stort
buller och vapengny slagit upp sina fälttecken i huvudstaden.’’2)
Verkligheten och sanningen torde helt enkelt ha varit den, att
Branting utan några som helst affärsspekulationer eller politiska
beräkningar velat bidraga till att skapa ett vederhäftigt organ för
*) Sid. 166 i Lindgrens avhandling.
2) Sid. 166 i Lindgrens avhandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
