Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Wigforss, Ernst: En utredning om beskattning och näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UTREDNING OM BESKATTNING OCH NÄRINGSLIV 325
ekonomiska villkor är redan ofantligt stor, och man anser det icke
önskvärt att på detta sätt öka den. En kraftig kapitalbeskattning,
varigenom skulden kunde starkt förminskas, vore sålunda ett steg
i den rätta riktningen. Så länge räntor och amorteringar uppginge
till nuvarande väldiga belopp, lade de stora hinder i vägen för
önskvärda utgifter till andra ändamål. Minoriteten har i tankarna, vad
vi bruka kalla ’’sociala’’ utgifter. Och vidare föreligger ett
obehagligt osäkerhetsmoment däri, att man ingenting vet om prisnivåns
framtida utveckling. Guldets värde är ovisst. England är inte
herre däröver. Amerika skulle genom sin guldpolitik kunna
väsentligen öka den reala skuldbörda England har att bära. Och varje
sänkning av prisnivån skulle medföra samma resultat även
beträffande den inrikes skulden. Detta är i allra största korthet några av
de argument som anhängarna av en kapitalskatt föra fram.
Som man ser, rör sig diskussionen till en del på de fält, där olika
politiska och ekonomiska uppfattningar spela en betydande roll, och
när majoriteten avvisar kapitalskatten, ger den också uttryck åt
sin mening om de framförda skälen. En utjämning av
egendomsfördelningen skulle i viss mån äga rum, och därmed också en utjämning
av inkomsterna, men majoriteten finner att för ett dylikt ändamål
vore inkomstskatten att föredraga, då den i de individuella fallen
skulle verka med större billighet. Och vad beträffar möjligheterna
till ökade utgifter för andra ändamål efter en reduktion av
skuldräntorna, anser den att alla dylika utgifter under nuvarande
förhållanden måste granskas ytterst noga. Lord Bradbury hade i sitt
vittnesmål anfört, att de höga skuldutgifterna verkade såsom en
sporre till sparsamhet med andra utgifter, och majoriteten finner
argumentet väga ganska tungt.
Men framför allt framhäves, att vinsten för statskassan genom
kapitalskatten inte alls skulle bli så stor, som många hade föreställt
sig. Om vi ta arbetarpartiets plan, så rörde den sig med en samlad
skattesumma på minst 3,000 milj. pund. Och med vissa undantag —
t. ex. prof. Macgregor, som gick ner ända till 1,000 milj. — syntes
anhängarna räkna med siffror mellan 2,000 och 4,000 milj. För
lägre belopp vore det en alltför stor apparat att sätta igång, och
högre vågade man inte sträcka sig. Både majoritet och minoritet
räkna sålunda med en summa på omkr. 3,000 milj., och från båda
sidor stannar man vid att utesluta förmögenheter upp till 5,000
pund. Den skatteskala, som arbetarpartiet förslagsvis tänkt sig, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
