Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Carleson, C. N.: Arvsrätt, arvsskatt och konfiskation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSRÄTT, ARVSSKATT OCH
KONFISKATION.
Av C. N. CARLESON.
(^yyEVARA EGENDOM ÅT AVKOMMAN OCH
DÄR-/\ igenom trygga efterlevandes existens, lyder ju ärvandets
K_S C/ generella moraliska princip.
Ursprungligen fanns ingen utpräglat individuell arvsrätt. Arvet
var ett släktarv, bundet vid en ättekollektiv egendom, framför allt
vid den fasta jordbesittningen. Döttrar voro då arvlösa för att
vid deras ingifte i en annan släkt hindra en del av jorden att
överföras i dennas ägo. Även den äldste sonens förmånsrätt vid
arvsskifte avsåg att inom ätten bevara ostyckat ett visst område.
Detta arv var helt olika nutidens på lika fördelning grundade
arvsöverlåtelse, det på romersk rätt vilande familjearvet, som gav
övertagandet av kvarlåtenskap en mer personlighetsbetonad prägel.
Då omsider syster fick ärva hälften mot broder spåras däri
påverkan av romersk rättsuppfattning. Den urgamla germanska
rätten, som utvecklades till detaljbestämmelser om "bakarv" och
"sidoarv", om ’ ’närsky Idas’’ och "fj ärrsky Idas" graderade
arvsrätt, allt efter frändskapsdistans, då bröstarvingar saknades —
detta successionssystem antyder även i de moderna arvslagarna det
gamla släktarvsbegreppets av jorden beroende styrka och fortvaro.
Ett slags släktförsäkring höll fast egendom både samlad och
avgränsad under generationer. Jordegendomens bevarande inom
släkterna gav stöd och grund åt och satte sin prägel på en gentil
samhällsordning. Naturkällan för liv och existens blev orubbligt kvar
inom ätterna, och dessas makt över jorden och inbördes utskiftning
av byalagens jorddomän representerade den främsta sociala
makten och funktionen i dessa tider, då arvsrätt i sonligt led och
släktäganderätt voro oskiljaktiga.
Det moderna, individualistiska arvsbegreppet, som utgår från
romersk rätt, skiljer icke mellan kön och tillämpar vid arvets
fördelning en abstrakt jämlikhetsprincip. Medan sammanhållning av
egendom är syftet i den germanska arvsrätten, har arv däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
