Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Carleson, C. N.: Arvsrätt, arvsskatt och konfiskation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
C. tf. CAfeLESON
i senare tiders lagstiftning blivit nästan liktydigt med utskiftning.
Skillnaden har sin grund däri, att en förändring inträdde i arvets
själva materiella stomme och bas. Jordarvsrätten vek för en ytterst
mångartad kvarlåtenskaps fördelning mellan arvingar. Penningar,
värdepapper, stadsfastigheter, rörelser och affärer kunde lättare
uppmätas och skiftas. Underlättat genom utlösning av medarvingar
fyllde emellertid jordarvets bevarande en stor social uppgift. Det
höll ihop en ekonomisk grupp — släkten; mer lokal-kollektivt
än det moderna arvet tryggade det existens i en rätt vid
utsträckning och ända till senare tid har då fortlevat föreställningen om
jordarvets betydelse för släktledens utkomst och liv.
Vad vi generellt skulle kunna benämna penning- och
företagsarvet var däremot mera utsatt för att förflyktigas men även
lättare att utskifta genom en enkel division. Själva detta arvs art,
en helt annan än jordarvets, gynnade jämlikhetsprincipens
tillämpning, som i sin ordning befäste och utbredde det rent
individualistiska arvsbegreppet. Samtidigt med att arvet väsentligen blev
bundet vid personen medelst en abstrakt likställighetsrätt, hade
även förbleknat eller försvunnit arvets forna lokal-sociala karaktär
och uppgift, som lågo inneslutna i det gentil-kollektiva ärvandet.
Numera svarade var familj, liksom utbruten ur släkten, för sin
förmögenhet och för avkommans utkomst och trygghet. Då likväl
skyldskapsgradernas arvsrätt stod kvar, blev denna inskränkt
genom testamentsrätten, som var en avvikelse från reglerna för
ursprunglig arvfångst, medan däremot fideikommisset — nu i
försvinnande — i viss mån var anknutet till den gamla
jordarvsrätten.
Var familj som en fristående ekonomisk enhet, icke längre
släkten, ger oss ett vittnesbörd om den "borgerliga’’ egendomens
växande utbredning, som ej minst har inverkat på arvsbegreppet.
Det rena familjearvets samband med "stadsnäringar", med
"rörligt kapital", med industri och handel torde vara obestridligt, och
där det delvis omfattar jordegendom, så står dock denna egendom
i en helt annan relation till innehavarens förfoganderätt än den
forna gentil-possessionen. Men om än det gamla sociala, så att säga
lokal-sociala, bandet kring arvet numera är upplöst och
dispositionsrätten överförts från släktchefen till familjefadern, står dock
alltjämt kvar principen om hela arvsmassans överlåtelse enligt en
viss arvsrätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
