Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Carleson, C. N.: Arvsrätt, arvsskatt och konfiskation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSRÄTT, ARVSSKATT OCH KONFISKATION
341
Nutiden kräver nu i viss mån, ehuru på ett högre och vidare
plan, en återgång till kollektivitetsbegreppet i fråga om arvets
disposition. Gentemot den moderna, ytterligt individuella arvsrätten,
skjuter sig då samhället fram med anspråk på anpart i
kvarlåten-skapen, och slutligen har utformat sig som ett socialpolitiskt krav
tesen om arvsrättens fullständiga upphävande. Otvivelaktigt
betecknar då en arvsskatt, som kännbart drabbar även närskylda, en
etapp på vägen till detta mål, och vare sig man jämför den med
skatt på egendoms överföring, med skatt på inkomst av förvärv
eller uppfattar den som ett samhällets "samarv" med arvingarna,
så har den sitt starkaste argument — liksom det forna stam- och
släktarvet — däri att ett visst samhällstillstånd har möjliggjort
och tryggat bildandet av förmögenheter. Den kan följaktligen med
fog betraktas som en avgäld för en av samhällsmiljön lämnad
’’tjänst’’ — liksom ett samhälle äger rätt till tomtören. En stor
frändegrupps samfällighet var fordom ett slags arbets- och
verksamhetsorganisation, som höll arvet bundet inom sig av
obestridliga nyttighetsmotiv, men det är då ej heller orimligt att betrakta
samhället i vår tid som en till mening och ändamål jämförlig
samfällighet, då det gäller förmögenhetsöverlåtelser från en generation
till en följande.
I allt större utsträckning bli emellertid nutidens arvsmassor
rörliga värden. Det måste återverka på arvets karaktär, disposition,
på villkoren för dess fortbestånd och förkovran. Utan skada och
risk för sig själva och även till sist för samhället kunna
arvtagarna icke dela upp en fabrik, skifta ut ett företag, en affär, ett
etablissemang enligt principen: "dela lika åt alla". Det kan
stundom bli en invecklad procedur att fördela aktier och
obligationer. Vi se även donationer och legat alltmer avsöndras från
förmögenhetestocken för allmännyttiga ändamål. En mängd nya
faktorer i nutiden kringskära arvsrättsbegreppet, men framför allt
råkar den individuella arvsrätten illa ut vid konfrontation med
ändamålsnyttan — med just detta, som först och sist låg till grund
för det forna släktarvet.
Rättsmedvetandet befinner sig här i tydlig glidning. Vår
rättsuppfattning godkänner visserligen generellt, att en arvslott
disponeras för att trygga bröstarvingars utbildning och utkomst — dock
icke nödvändigt hela arvets disposition härför —, men /rändearvets
berättigande i närmare och fjärmare skyldskapsgrader, som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
