Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Carleson, C. N.: Arvsrätt, arvsskatt och konfiskation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSRÄTT, ARVSSKATT OCH KONFISKATION
345
vältning icke få sträcka sig utöver obegränsat antal släktled. Gåva
för arbete eller gjord tjänst kan icke återgå till arvtagaren; med
detta specialfall är det nästan frestande att jämföra samhällets
"tjänst" vid förmögenhetens bildande och de yrkanden, som därur
skulle kunna härledas med vittgående konsekvenser.
Särskilt förmyndarrätten erbjuder oss emellertid värdefulla
utgångspunkter för kravet på arvsrättens åtminstone radikala
beskär-ning. Där läsa vi om fortsatt förmyndarförvaltning, "så länge
och intill dess tillförlitliga prov på försiktig hushållning givna
varda". Här antyder således lagen en principiellt betydelsefull
gräns för den individuella arvsrättens tillämpning. Det är samma
synpunkt som låter den amerikanske trustkungen begränsa sin
avkommas arvsrätt just av omsorg om ett jättekapitals
sammanhållning. Gentemot arvsförskingring genom förmyndare hävdar det
moderna samhället eftertryckligt sin rätt till intervention, som det
bör vara särskilt angeläget att utbygga i denna de stora
förvärvens, men även de vågade affärsspekulationernas och slöseriets tid.
Det är knappast ett långt steg numera från "gode-mans
"-institutionens förmynderskap över förmyndare till en statlig arvsrätt eller
— låt oss säga — i första hand dispositionsrätt över jättearven.
Då lagstiftningen säger att arv skall stå "under vårdnad av den
rätt", som förordnat förmyndaren — så vad röjer sig däri om
icke även det allmännas behov av en god förvaltning av
arvsförmögenhet? Redan nu medger samhället sålunda alls ingen
oinskränkt enskild förfoganderätt över arv. "Gode män", som lagen
tillstädjer en vidsträckt rätt till kontroll, om de vilja effektivt
fylla sitt uppdrag, är en institution, som mycket väl kan tänkas
utvecklad till ett de stora arvens indragningsinstrument.
Ytterligare några reflektioner till redan gällande lagstiftning må
avsluta detta inlägg i diskussionen. Envåldsriken och
feodalfurstendömen gingo i arv. De ha nu försvunnit ur sagan. Det var de
rena maktarven över både egendom och liv, över människors öden.
Nu hotar oss åter ett maktarv — de stora kapitalen vid
bibehållen individuell arvs- och förfoganderätt tendera till att skapa
härskardynastier, som råda över vad de kalla "sitt" och "sin
egendom" endast så mycket säkrare som de inför samhälle och stat
formaliter blott äro vanliga medborgare i en politisk demokrati.
Vårt av motsägelser fyllda samhällsliv kräver emellertid en
noggrann prövning av termers och begrepps innebörd och räckvidd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
