Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Montelin, Hjalmar: Rättsstat eller förmyndarstat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSSTAT ELLER FORM YN PARSTAT
3G3
och den långa sikten alltid hålles för ögonen. Med en så dimmig
princip till omedelbar ledstjärna torde detta senare inte alltför
ofta bliva fallet. Resultatet blir med nödvändighet ett mer eller
mindre djärvt experimenterande med de risker detta medför, inte
blott beträffande det avsedda resultatet utan i den minskade
respekten för statsmyndigheten som blir en naturlig följd. Tilliten
är ett vitalt värde även för statsmakten själv, vilket också prof.
Lundstedt framhåller i motiveringen för sin aktion i
förbudsfrågan. Även om man i princip får ge prof. L. rätt, måste man dock
med Christensen framhålla det vådliga i att utan vidare regulativ
släppa statsnytteläran lös, även ur dess egen synpunkt. Sovjets
bondepolitik är ett utsökt klassiskt exempel. Den korta sikten och
särintressenas (av klass- eller privategoistisk art) mer eller mindre
medvetna sofistik till förfång för helheten äro svåra stötestenar.
Man kan schematiskt åskådliggöra Christensens
samhällsåskåd-ning på följande sätt. Utgångspunkten är den enskilde
medborgaren och hans verksamhet för sin bärgning, eventuellt välstånd,
sin strävan efter harmoniskt uttryck för sina inneboende krafter.
En nödvändig förutsättning härför är emellertid ett betryggande
socialt tillitsförhållande, vilket möjliggöres genom statens
upprätthållande av vederlagsprincipen. Staten garanterar alltså
verksamhetsramen, den enskilde svarar i övrigt för sig själv. Enligt den
socialistiska doktrinen eller arbetshypotesen garanterar den enskilde
att det nödiga arbetet utföres, under det staten svarar för
försörjningen eller nyttigheternas jämna fördelning.
Christensens åskådning har sålunda ett påtagligt liberalt tycke,
men skiljer sig från den gammalliberala genom sitt yrkande på
kraftigt statsingripande. Socialismen närmar den sig genom
yrkandet på naturtillgångarnas förstatligande, varemot den ställer
sig absolut avvisande mot allt vad statsdrift och statlig
välgörenhet heter. Utgångspunkten är i jordfrågan den Georgeistiska
åskådningen, från vilken den dock skiljer sig i frågan om
statsinkomsternas användning (endast för statsuppgifter i överensstämmelse
med vederlagsprincipen).
Nationalekonomin inriktar sig på samhällsnyttan med hänsyn till
ett enda värde, det ekonomiska, att utifrån givna materiella behov
visa vägen till dessas tillfredsställande. Den långa sikten och
hänsynen till de produktiva krafterna måste därför ingå i en sund
nationalekonomisk åskådning. Träffande har Hecksclier formulerat
nationalekonomins mål som "en inkomstfördelning så jämn som den
kan åstadkommas utan att skada de rikedomsbildande krafterna".
Hans utförligare program härvidlag i skriften "Gammal och ny
ekonomisk liberalism", kräver ett minimum av statsingripande och
går i en riktning som även i detalj slående överensstämmer med
Christensens. Den ene argumenterar ekonomiskt, den andre utifrån
vederlagsprincipen, och då man ser till resultatet, må man erinra
."ig, att denna vederlagsprincip fått sitt mest typiska uttryck i
handelsutbytet. Principen är för båda i själva verket densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
