Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Montelin, Hjalmar: Rättsstat eller förmyndarstat?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
HJALMAR MONTELIN
den representerar det produktiva och livsuppehållande i
människonaturen.
I överensstämmelse härmed står som grundläggande
utgångspunkt satsen att endast arbete skapar egendomsrätt. Ett par
paralleller och divergenser må anföras för karakteristikens skull —
ett grundligare jämförande studium kan inte nog anbefallas.
Den viktigaste punkten i Christensens ekonomiska program är
naturtillgångarnas indragande till staten, motiverad med att dessa
i sin råa form ej representera någon form av nedlagt arbete. Andra
statsinkomster äro exempelvis avgifter för särförmåner av ett eller
annat slag. Detta är huvudparten i vad Heckscher vid sin
revision av den ekonomiska liberalismen kommer till som "samhällets
fritt disponibla inkomst", vari dessutom ingår vad de större
inkomsttagarna kunna avstå "utan att försvagas i sin
rikedomsbildande verksamhet". Denna statsinkomst bör enligt Heckscher
användas bl. a. i inkomstutjämnande syfte — enligt Christensen bör
eventuellt överskott utöver statsutgifterna jämt fördelas på hela
befolkningen. Christensen anser för övrigt, att inga andra
statsinkomster än de ovan nämnda äro vare sig berättigade eller
behövliga — inga skatter, inga tullar. Detta torde emellertid, som
Heckscher påvisat, vara överdriven optimism (5 proc. av det
ka-pitaliserade jordvärdet torde väl f. n. gå upp till på sin höjd
hälften av de nuvarande statsutgifterna), ehuru det med de av denne
ytterligare föreslagna inkomstkällorna kunde te sig mera tänkbart
— helst om en förenkling och reducering av statsuppgifterna kunde
draga med sig en motsvarande reducering av statsbudgeten.
Socialpolitiskt vill Heckscher inskränka statens ingripande till de
fall, där den enskildes omedelbara intresse skulle gå i strid mot
samhällets framtidsintresse av de produktiva krafternas
bibehållande; men han avvisar alldeles tanken på statsingripande, då det
innebär ett förmynderskap för myndiga medborgare i deras eget
privatintresse. Hit hör dock numera huvudparten av det moderna
socialpolitiska statsingripandet. Detta är en konklusion, fullt i
överensstämmelse med Christensens intentioner. Skillnaden,
oavsett motiveringen, i de båda programmen förefaller närmast röra
statens direkta ingripande i inkomstut jämnande syfte, vilket
emellertid av Heckscher mera framställes som praktiskt ändamålsenligt
än som teoretiskt nödvändigt. Vissa åtgärder härvidlag, såsom
den fria undervisningen, motiveras för övrigt av Christensen på helt
annat sätt.
. Slutligen må påpekas att varken nationalekonomin eller
"rätts-moralen’’ ange några direktiv rörande den enskildes val av
behovstillfredsställelse. Anser man att staten har att ingripa även
härvidlag, har man slagit in på vägen till förmynderskap, vare sig
det är i moralens eller den förmenta nyttans intresse. Emellertid
har en stor del av det nuvarande statsingripandet just denna orsak.
Här har man dock gått över gränsen till den personliga
livsåskådningens område, där tvång är en fiende till allt vad liv och anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
