Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Hyllander, L. Th.: Pressen och brottmålsreferaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
L. TH. HYLLÄNDER
varande dagliga tidningar — nomina sunt odiosa — har sina allra
främsta exponenter, "giver ungdomens fantasi en skadlig
inriktning och innebär en fara för att obalanserade eller kriminellt lagda
personer få impulser till brottsliga handlingar". Riktigheten av
denna tes är obestridlig — såväl brottmålsannalerna som den
psykiatriska facklitteraturen skänka den ett kraftigt stöd. Icke
desto mindre försökte för en tid sedan, vid ett av föreningen
"Frisinnade kvinnor" i huvudstaden anordnat diskussionsmöte, en
närvarande tidningsman bestrida densamma. Enligt mig tillgängligt
referat yttrade ifrågavarande herre, som tydligen hor till den
kategori av sorglustiga debattörer, som tvärsäkert yttra sig i saker
och ting, om vilka de i grund och botten inte ha en blek aning,
därunder bl. a. följande: "Folk bli minsann brottsliga av helt
andra orsaker än att läsa tidningar!" Härtill vill jag blott nämna,
att man i "Reichs verb and der deutschen Presse" för en tid
sedan diskuterade frågan om "kriminalreportage och psykopatiska
tidningsläsare", varvid inledningsföredraget hölls av den europeiskt
ryktbare läkaren prof. Moll. Denne framdrog därunder, såväl ur
facklitteraturen som ur sin egen praktik som rättspsykiater ett
mycket stort antal fall, där obalanserade individer, av allt att döma
uteslutande tack vare läsningen av ett osunt kriminalreportage,
antingen begått svåra brott eller också tagit obotlig skada till sin
psykiska hälsa. Enligt Molls förmenande kunde man knappast
överdriva de stora moraliska vådorna av ett dylikt oförsvarligt
reportage, och han lade också de talrikt närvarande pressmännen varmt
om hjärtat att städse beakta detta. Allmänt enades man också
om, att detta slag av nyhetsmaterial måste handhas med allra största
varsamhet, och att man givetvis måste ställa sällsynt stora fordringar
i fråga om ansvarsmedvetenhet, takt och omdömesförmåga på
kriminalreportern. — Detta om detta.
Jag nämnde visst i början av denna artikel, att vårt
kriminalreportage ofta företer avsevärda och högst betänkliga brister i fråga
om objektivitet, och jag begagnar här tillfället att något närmare
utveckla detta mitt påstående. Det synes mig onekligen, som hade
man å vissa tidningsmannahåll ganska svårt för att lära sig inse
vad en rättegångsförhandling egentligen är för någonting.
Måhända misstar jag mig, men understundom förefaller det mig i alla
fall som om en och annan brottmålsreferent tycktes leva i den
uppfattningen, att han refererar ett enklare folknöje, en
teaterföreställning eller någonting ditåt, i stället för allvarliga och för
mer än en så skickelsedigra domstolsförhandlingar. Nu skall det
genast villigt medges, att dessa journalister säkerligen mången
gång icke ha det så lätt vid fullgörandet av sitt nog så kinkiga
uppdrag; vanligtvis i avsaknad av varje tillstymmelse till juridisk
skolning äro de givetvis ur stånd att inse och bedöma vad som i
målet är av juridisk relevans eller ej, och allt som oftast måste
de för den skull inskränka sig till små miljösituationer, med hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
