Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Händelser och spörsmål - Regeringsanarki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
RBQerinqS- -^et väckte ett stort och förklarligt uppseende, när utrikes-
, . ministern i ett offentligt föredrag under riksdagstiden tog till
orda i skolfrågan och uttryckte den meningen, att regeringens
förslag helst borde uppskjutas till följande år. I mångt och mycket var
Isans syn på skolfrågan präglad av det sunda förnuft, som så ofta
tilltalar i hr Eliel Löfgrens inlägg i den politiska diskussionen. Men det
uppseendeväckande var, att ståndpunkten formulerades långt efter det k. maj:ts
proposition framlagts för riksdagen, och när det slutliga avgörandet av dess
öde var förestående. Åtskilliga tecken tydde också på, att det liberala
partiets huvudrepresentant inom regeringen icke hade tagit del i propositionens
förberedande behandling, och att hans offentliga uppträdande i frågan
betecknade från hans sida det första formulerandet av hans ståndpunkt. Hr
Löfgren fann uppenbarligen denna ordning för regeringsärendenas beredning helt
naturlig.
Värre är, om en sådan syn på det inre regeringsarbetet är vanlig inom den
Ekmanska regeringen. Man kan inte undgå det bestämda intrycket, att så
är fallet. Regeringens bristande homogenitet gör ju arbets- och
ansvarsfördelningen ytterst bekväm. När därtill så många otrevligheter mötte regeringen
från riksdagspartierna till höger och vänster, har man tydligen satt särskilt
värde på husfridens upprätthållande.
Ett färskt exempel på systemets tillvaro har man fått i den skandalösa
professorsutnämningen i Uppsala, där regeringen, i strid mot akademiska
konsistoriets förslag, utnämnde den genom varjehanda suspekta teologman övror
framsparkade docenten Linder till professor i exegetik. Här stod så
uppenbart valet mellan vetenskaplig forskning och traditionsbunden, pekoralistisk
teologi, att det vore en förolämpning mot regeringens icke-kristliga
ledamöter, om man tilltrodde dem att på sakliga grunder föredraga docenten
Linder framför docenten Morbeck. Ärendet kan heller icke ha undgått deras
uppmärksamhet under sommarsemestern. Icke blott den socialdemokratiska
pressen, utan även t. ex. Dag. Nyh. och Göteborgs Handelstidning hade
genom sin hållning bidragit till att understryka dess principiella betydelse, hr
Segerstedt visserligen med den karakteristiska förklaringen, att han inga
förhoppningar hade i fråga om sakens utgång. Den viktiga utnämningen —
varigenom bestämmes för decennier framåt, hurudan Uppsalateologernas
undervisning i exegetik skall gestalta sig — företogs i en reducerad sommarregering,
med hr Almqvist som föredragande och under statsministerns beskydd. Herrar
liberaler hade stuckit sina huvuden i busken för att slippa ansvaret. Ett
nytt utslag tydligen av principen, att en regeringsmedlem endast behöver hålla
sig undan vid ett ärendes avgörande för att gå fri från ansvar för beslutet.
Hade herrar Löfgren, Jakob Pettersson m. fi. sagt ifrån, att de tillmätte
ärendet stor betydelse och önskade deltaga i överläggningarna om dess
avgörande, hade naturligtvis detta avgörande kunnat uppskjutas, tills regeringen
åter var samlad. Hade så skett, är det knappast tänkbart, att den frireligiösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
