Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Händelser och spörsmål - Regeringsanarki - Inför fjärde Dawesåret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fraktionen inom regeringen hemburit denna för svensk liberalism djupt
komprometterande seger.
De enskilda departementschefernas självrådighet och kollegernas bristande
sinne för sin medansvarighet i vad som sker har kommit till synes i många
andra fall. Den Thyrénska invandringslagen är ett exempel. Ett annat är
troligen den ömkliga propositionen om Skelleftegruvorna, där handelsministern
under inflytande av mer förslagna än besinningsfulla rådgivare sökte
ytterligare kompromettera svenskt vänsterstyre, illa nog skamfilat genom
propositionen om det stora malmavtalet.
Eftersom koalitionen mellan frisinnade och liberaler ingicks utan ett på
förhand uppgjort program, borde det vara så mycket angelägnare för varje
fraktion att följa regeringsärendena och söka vinna gehör för sina synpunkter.
Den liberala minoriteten har resonerat på annat sätt. Den subordinerar sig
under majoriteten eller avstår från inblandning i ämbetsbrödernas sysslor.
Och statsministern själv håller sig stundom i förnäm avskildhet från
departementscheferna. Det fick allmänheten ett roande belägg på, när hr
Ekman naivt meddelade en tidning, att han inte hade läst på förhand sin
kommunikationsministers interpellationssvar i frågan om tidningsförsäljningen på
järnvägarna. Herr statsministern förstod icke ens, att han bort hålla inne
med dessa för hans regeringsmetodoi föga smickrande upplysningar.
Inför fjärde
Dawesåret.
Tysklands tredje skadeståndsår enligt Dawesplanen gick till
ända den 31 augusti 1927. I den rapport, som franska
finansministeriet avgav strax i början av september, heter det, att
tidpunkten lämpar sig för att understryka Mden regelmässighet, varmed
hittills de reparationssakkunnigas plan kunnat tillämpas’\
Tyskland har under dessa trenne reparationsår tillfört sina fordringsägare
en summa av 3,720 miljoner mark. Ockupationskostnaderna hava dragit
inemot 400 miljoner. Sakleveranserna uppgingo till omkring 1% miljarder mark
och cirka 1,140 miljoner överbringades i utländska valutor. Det tredje årets
— tiden 1 sept. 1926—31 aug. 1927 — prestationer uppgingo till 1,500
miljoner mark. Det fjärde påbörjade Dawesåret räknas också till övergångsåren; den
prestation som kräves under detsamma uppgår till 1,750 miljoner mark. Det femte
året, som börjar den 1 sept. 1928, blir det första normalåret med en
förpliktelse för Tyskland att prestera 2,500 miljoner mark, därav 1,250 miljoner
eller hälften direkt ur riksbudgeten. Detta är ämnat att över en öken av
år bliva Tysklands framtidsmusik.
För att kunna klara reparationsförpliktelserna har Tyskland måst låna
kapital från utlandet — detta resonemang har skjutits i förgrunden i
pressuttalandena om ställningen efter det tredje Dawesåret. Om Tyskland i
framtiden icke på något annat sätt kan klara sina förpliktelser till Dawesplanen,
så spås det, att densamma skall falla sönder. Och de flesta på den tyska
sidan tyckas icke se något annat perspektiv.
Emellertid giva klara fakta vid handen, att Tysklands ianspråktagande av
utländskt kapital icke endast kommit fordringsägaren tillgodo. Det har varit
en kraftig hjälp till att höja Tysklands ekonomiska förmåga. En blick på
Tysklands ekonomiska läge just nu uppenbarar detta. Produktion och omsätt-
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
