Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1927 - Händelser och spörsmål - Förstakammarvalen - Den svenska fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
381
Om. personvalet är att säga att vårt parti lät det bli vid omval efter hela
linjen utom i Kalmar—Gotland, där en överflyttning från andra till första
kammaren ägde rum. Därom är i och för sig ingenting att säga, om det inte
föreföll, som om det vore en allmän tendens att göra dylika överflyttningar —
suppleantlistorna i både Kopparbergs och Skaraborgs län visa detta. Maktens
tyngdpunkt bör vara förankrad i andra kammaren och det kan då icke vara
välgörande att tid efter annan beröva denna medlemmar, som i varje fall sitta inne
med erfarenhet av riksdagsarbetet. Man torde böra se till att detta
förfaringssätt hålles inom rimliga gränser.
Bondeförbundet valde om sina representanter. De frisinnade likaså, i den
mån de kunde, samt dessutom en liberal, finansministern; däremot ratades en
annan liberal, hr Pers. Tydligen för rakryggad och självständig i jämförelse
med den följsamme hr Lyberg. Högern förstärkte sin agrara representation
varvid finansintresset fick sitta en smula emellan. Skulle det betyda ett varsel,
kan det endast hälsas med glädje.
Det har på senare tid talats rätt flitigt i högerpressen om den politiska f
ör-yngringens problem. När det kom till handling glömde man visst bort de
vackra orden. En pensionerad landshövding, en som uppges på grund av ålder
skola avgå under perioden, en nära de 65 åren (den enes ålder okänd), så ser
högerns nyuppsättning ut. Några så överdrivet stora krav på ungdomlighet och
ny inriktning vittnar det just inte om. Men kraven gälla kanske främst de
andra partierna.
Fackföreningsväsendet har blivit en fast institution i
våra dagars samhällsliv. Det representerar en väsentlig
del av den sociala verklighet, inom vilken nutidens
människor röra sig. Knappast någon medborgare undgår att på något sätt komma
i kontakt med de fackliga strävandena inom arbetarklassen. Om inte annat så
sker det genom tidningspressens förmedling. Trots att fackföreningsrörelsen
intager en så observerad och omstridd plats i samhället konstaterar man alltjämt,
särskilt inom borgerliga kretsar, en okunnighet om den fackliga rörelsens former,
metoder och syftemål, som slår en med häpnad. Den vanligaste formen av sådan
okunnighet är sammanblandningen till en enda röra av arbetarrörelsens fackliga
och politiska strävanden. Men även på vissa håll inom arbetarrörelsen spårar
man då och då en ganska stor okunnighet om fackföreningsrörelsen. För något
år sedan kunde man t. ex. i en socialdemokratisk tidning läsa en indignerad
artikel mot Sv. Arbetsgivareföreningen, som anklagades för ’ ’avtalsbrott’’
därför att den lockoutade en massa arbetare, för vilka kollektiva avtal på viss tid
slutits. Nu var det emellertid fråga om så kallade sympatiåtgärder, och de få
ju på båda sidorna tillgripas utan att det räknas såsom avtalsbrott.
Medgivas bör att det icke precis är någon lätt sak att sitta inne med perfekta
kunskaper om allt som tillhör fackföreningsrörelsen. Det fackliga maskineriet
är till alla sina delar tämligen invecklat och det kräves ganska lång erfarenhet
eller vitt ingående studier om man skall klara sig genom labyrinterna. Emellertid
har riksdagsman Sigfrid Hansson sörjt för att ett samlat och utomordentligt väl
sovrat studiemateriel finnes i hans verk "Den svenska fackföreningsrörelsen,\
Detta för kännedomen om modernt svenskt samhällsliv så utomordentligt be-
Den svenska
fackföreningsrörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
