Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Lindström, Rickard: Demokrati och ledarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEMOKRATI OCH LEDARSKAP
Av RICKARD LINDSTRÖM.
QY *ÅRA DAGARS POLITIK HAR UTLÖST EN MYCKEN-
i /het leda och misstro bland människorna. Atmosfären är
^S ganska olustig och den innesluter vissa risker för. det
demokratiska statsskicket. Kritikernas skara är stor, och det talas
högt om bristen på ledning och kraft, på stil och resning i den
parlamentariska tidsålderns politik. Även de, som icke höra till
de alldeles negativa, medgiva gärna, att det allmänna läget kunde
erbjuda en mera tilltalande anblick. Någon universalmedicin mot
soten har, efter vad det kan tyckas, hittills icke uppfunnits.
Emellertid saknas icke sådana, som djärvas anse? att de funnit
det stora frälsande medlet. En art av dem förevisas i Italien, en
annan förekommer i Ryssland. Arten fascism likaväl som arten
bolsjevism uppväcker dock svåra o Justkänslor hos de flesta
människor i de västeuropeiska kulturländerna. Så långt vill endast
någon upphetsad och omdömeslös klick gå. Men även bland dem,
som alldeles icke segla i Mussolinis eller Lenins kölvatten, finnas
många, som lä ngt a. ef ter ’’den starka handen’7, som skria efter
’’den store ledaren". Även bland socialisterna sitter mången och
suckar efter ledaren, den stora dominerande gestalten, som skall
ställa allt till rätta. Tidens besvärligheter ha gjort räddaren till
ett psykologiskt behov för människorna.
En av de socialister, som instämma i ropet efter ledaren, är den
berömde belgaren Hendrik de Man. I hans Zur Psychologie des
Sozialismus kan man läsa: ’ ’Socialismen behöver ledare, vilka —
såsom en engelsk skämttidning uttryckte saken — äro resliga nog
för att kunna se över huvudena på de efterföljande skarorna;
ledare som symbolisera massans mål först därigenom, att de själva
höja sig över massan, skilja sig från den––––––. En teori, som
låter det personliga underordnas massfaktorer och som, där den
avviker från massnormen, förklaras såsom tillfällig, ovärdig och
25 Tidén N:r 7, 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
