Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Lindström, Rickard: Demokrati och ledarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
RICKARD LINDSTRÖM
Man kommer uppenbarligen icke långt, varken inom statslivet
eller inom de socialdemokratiska partierna, om man gör en sådan
där enkel jämförelse mellan förr och nu. Nutidens politiska
ledarproblem måste diskuteras mot bakgrunden av nutidens speciella
förhållanden. Man står helt enkelt på en ny grund. Och
åtminstone inom socialdemokratin torde det icke finnas någon enda,
som önskar sig tillbaka till de gamla förhållandena, bara för att
det skall skapas betingelser för ett skenbart större format på
ledarna. Om man på konservativt håll gjorde det, vore detta
förklarligt, ty tendensen stämde då med konservatismens strävanden
överhuvud taget.
Vad är då en ledare? Vilka uppgifter skall han fylla?
Människor, som av långt driven självhävdelsedrift hata varje
"ledarvälde " se i ledaren eller ledningen blott representanten, som har
i uppdrag att framföra gruppens eller partiets meningar. För
denna funktion kräves icke stort mera än att "ledaren" känner
till uppdragsgivarnas vilja och på ett så effektivt sätt som
möjligt ger uttryck åt den. Men då är han icke någon ledare, någon
som giver utslagsgivande impulser och riktlinjer; då är han
endast ett ombud, en som riktas in av andra. T själva
ledarbegreppet ligger emellertid en högre kvalifikation. Även de som hålla
på att ledaren endast är en representant, en budbärare, stanna
oftast för att välja en enda eller ett fåtal personer att ständigt
utföra detta ombudsskap. Varför gör man så? Uppenbarligen
därför att det anses, att dessa personer bättre än alla andra kunna
fylla uppgiften, med andra ord, att de höja sig över omgivningen.
En orsak kan även vara, att de utkorade trognare än några andra
företräda den gemensamma mening, som kommit gruppen eller
partiet att bildas. De bli liksom symbolen för de flestas vilja.
Då motsvara dessa personer just vad Fouillée sagt i sin
Psycho-logie du peuple franchise1: ’ ’Det finnes en naturlig elit, som är
bättre än alla de övriga och representerar hela folkets själ, dess
rotfästade idéer och dess mest väsentliga tendenser."
Redan av detta se vi något av det som skapar behovet av
ledare och några av de egenskaper, som dana en ledare. Men
massan behöver icke endast någon som verkningsfullt för dess talan
och som symboliserar dess idéer. Den behöver också någonting,
som formar masskraften och inriktar dess vilja. Massan har be-
1 Citat of ter \V. Mc Dougall: Gruppens själsliv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
