Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1927 - Händelser och spörsmål - En höstkritik av En sommarlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
maktmissbruk", och läsaren gör osökt den ref lektionen att fru Elin Ståls
maktställning i Kristianstad erinrar mycket om professor Bööks i Svenska Dagbladet
och litteraturen. Fru Stål blir Bööks alter ego.
När Ossian René drivit sitt sommargyckel med de goda borgarna till slut,
säger han själv till borgmästaren att "det är skäl att uppfatta det hela från
den humoristiska sidan. Jag har haft mycken oskyldig glädje, och det
kommer kanske en dag då borgmästarn också skrattar gott. Världen är icke så
fasligt högtidlig i grund och botten, trots juridiken och moralen."
Detta är förståndigt sagt både av Ossian och Böök och om detta blivit
slutklämmen i boken, hade det stämt läsaren tillfreds med Sommarlekeu. hur
löjligt orimlig än intrigen är. Ty just det orimliga gör den till något av ett gott
gammalt lustspel.
Doktor Herman Söderbergh har inte lyckats klara ut, var fru Stål fått
sin "kulturella utrustning" ifrån. Det ges ingen anledning att förtiga
hemligheten. Hon är visserligen adopterad av Böök, som behöver henne som en
nästan översinnlig antites till Gustafshamns borgerskap, vars uselhet oeh
dumhet gjorts till tes av författaren. Men ytterst är fm Stål barn utom
äktenskapet mellan auktorn till "Bryggan håller" och Anna Lenah Elgström. Damen
ifråga torde dock aldrig varit mantalsskriven i Kristianstad utan blir i boken
lika "sagolik" som indignationen i poliskonstapel Håkanssons runda ansikte,
och hela tiden hör man sufflören (Böök) viska till henne, vad hon skall säga.
Sufflören är klädd i Anna Lenali Elgströms kjol och Sven Lidmans brillor och
långrock. Läsaren skall vara bra närsynt, om han icke märker att varken
brillorna eller kjolen passa till Bööks figur.
Vid ett nattligt samtal med fru Stål får Ossian René bland annat veta att
det är kvinnorna, som strida mot smutsen och oordningen, mot lidandet och
behoven (?), att det är kvinnan, som sköljer och tvättar och skurar och
dammar, som bär bördorna och tömmer spannarna, som lagar maten och bäddar
sängen och bär ut de smutsiga kärlen. Fru Stål (Böök) blir så ivrig, att
hon ett par gånger å rad måste upprepa att det är just kvinnan, som bäd/dar
sängen och vakar och tömmer spannarna, som lyssnar till dödsrosslingarna och
smeker den stelnade handen för sista gången och föder barnen, och inte
mannen, så vi få ju hoppas att Ossian, som tagit studenten, får det ordentligt i
huvudet.
Allt vad fru Stål säger är både vackert och sant och kritiken har, som
författaren tydligen väntat, också fallit ned och tillbett. Böök får av
recensenterna betyget att han "blickat ned i djupet under tillvaron". Men det
tråkiga är bara att den förargliga Anna Lenah Elgström sagt förut nästan
allt vad fru Stål säger och med bättre ord. Bland annat så:
"De förstå icke att just därför att jag hör till deras släkte, vilka bära
bördorna, föda barnen och tillsluta de dödas ögon, vet jag mest om tillvarons
verkligheter. Jag har levat — icke deras brokiga, händelserika, omväxlande
liv, som icke känner till andra sorger än ärelystnadens, annan fruktan än
den att göra sig löjlig — nej ett mycket svårare — en kvinnas. Som blott
en kvinna kan, har jag tegat ocJi tålt. Allt det tunga, enformiga, otackade,
osedda arbetet har varit mitt, de långa, trötta, gråa dagarna, de bleka
ångest-fulla nätterna! Jag har vakat vid sjukbäddar, jag har kämpat mot döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
