Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Lindström, Rickard: Socialdemokratin och Sovjet-Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALDEMOKRATIN OCH SOVJET-RYSSLAM) 457
aggressiv politik och att främja upprättandet av fredliga politiska
förbindelser och normal ekonomisk kontakt med Sovjet-Unionen.
Kongressen hälsar förbättringen i Sovjet-Unionens internationella läge, som
inträtt efter den senaste kongressen i Hamburg, främst tack vare Socialistiska
Arbetarinternationalens aktion. Sovjet-Unionens rättsliga erkännande av
Tyskland, England, Italien, Österrike, Frankrike, Japan och många andra
stater har genombrutit den diplomatiska bojkott, som de kapitalistiska
makterna velat pålägga Ryssland.
Strax efter det Locarnofördragen avslutats i oktober 1925
sammanträdde Socialistiska Arbetarinternationalens exekutivkommitté
i London. I det uttalande som därvid gjordes återfinnas följande
satser:
Arbetarklassen måste vaka över, att det samförstånd, som söker övervinna
motsatserna mellan Väst- och Mellan-Europas makter, icke urartar till en allians,
som riktas mot någon annan grupp av makter, och särskilt att det icke
urartar till en allians mot Sovjet-Unionen. I det exekutiven fastställer, att
Locarnofördragen icke innehålla någon bestämmelse, som är riktad mot
Sovjet-Unionen, erinrar exekutiven dock arbetarklassen därom, att fördrag, som slutits
för ett visst ändamål, ofta missbrukats för andra syften, och den uppmanar
därför - arbetarklassen att kraftigt motsätta sig varje försök att missbruka
Locarnofördragen för en isolering av Sovjet-Unionen och att förstärka sina
ansträngningar för att åstadkomma fredligt samförstånd och samarbete mellan
de väst- och mellaneuropeiska staterna och Sovjet-Unionen.
Mera torde icke behöva anföras för att det skulle stå klart, att
socialisternas international icke deltagit i någon "hets mot
Sovjet-Ryssland" eller befrämjat imperialismens eventuella planer på ett
väpnat överfall på den stora staten i öster. Det förtjänar särskilt
understrykas att denna Internationalens politik varit ytterst
konsekvent. Någon avvikelse från huvudlinjen kan icke iakttagas.
Det är självklart, att Internationalen därför icke behövt avstå från
sin kritik av bolsjevismen eller sovjetpolitiken. Den har icke varit
enögd och på grund därav hållit inne med alla anmärkningar mot
den sovjetryska politiken. Från sina socialistiskt demokratiska
utgångspunkter har den riktat sig mot det politiska förtrycket inom
Ryssland, och att den därvid främst brännmärkt terrorn mot sina
egna socialistiska meningsfränder är en sak, som väl icke bör
förvåna någon. Vidare har Arbetarinternationalen dragit fram i ljuset
de fall, då Sovjet-Unionen själv genom sin på bajonetterna stödda
politik frambesvurit riskabla situationer båda i Europa och i Asien.
En skarp kritik har Internationalen bestått Sovjet-Unionens
frivilliga isoleringspolitik, som avsevärt hindrat de västeuropeiska socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
