Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Alegård, Gustaf: Befolkningsförhållandena i olika länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFÖEHÅLLANDENA I OLIKA LÄNDEE 467
gien, som står på samma nivå som Nordvästeuropa, men så är ju
också Belgiens halva befolkning germansk. Födelsetalen ställa sig
också högre för Sydvästeuropa, fastän icke så utpräglat som
beträffande dödstalen. Födelseöverskottet blir följaktligen också något
högre bland de nordliga än bland de sydliga av Västeuropas
stater. Bland Sydvästeuropas stater är Frankrike ju sedan gammalt
känt för sitt låga födelseöverskott. Den negativa siffran för
krigsåren få vi ju anse sammanhänga med kriget och dess följder, men
vad talen för de övriga tidsperioderna beträffa, så kan man
konstatera en — om ock obetydlig — höjning för åren efter kriget
jämfört med åren före. Invandringen till Frankrike är mycket
stor och antalet där boende av utländsk härstamning är ovanligt
hög. — Före kriget var Rumäniens födelseöverskott det största,
och är så ännu. Italien hade för perioden 1920—24 ett
nativitetsöverskott på 12,6 °/00, vilket är nära 5 gånger Frankrikes, men
endast l½ gånger Sverges. Den italienska utvandringen är också
kolossal.
Av Europas länder återstå nu endast de östliga staterna, vad
vi kunna kalla Östeuropa, vilket har en övervägande slavisk
befolkning. Hit hör naturligtvis i främsta rummet Ryssland, den
nuvarande Sovjet-Unionen, vilket dominerar genom sin storlek och
sin folkmängd. Vidare ha vi att räkna hit Polen, Tjeckoslovakien,
Bulgarien och det forna Serbien. Tyvärr är det här ingen lätt
faktor, som påverkar folkökningen, nämligen dödligheten. Det hade icke
skadat, om M. även ifråga om denna siffra gjort en jämförelse med vårt land!
(So sid. 465.) — F. ö. är logiken icke vidare övertygande i resonemanget:
40 milj. nu leva lyckligare än 15 milj. 1815, alltså måste 60 milj. omkring
1975 leva lyckligare än de nu levande 40 milj.! Och följaktligen 400 milj.
om 175 år ännu lyckligare!! (Med nuvarande födelseöverskott skulle
nämligen Italiens folkmängd tiodubblas efter ungefär 175 år, om vi bortse från
emigrationen.) Slutligen bör kanske erinras om, att det icke — allra minst
i våra dagar — är kvantiteten det kommer an på, när det gäller för ett folk
att "göra sig gällande’\ — Enligt de nya fascistiska principerna bör
utvandring riktas till sådana områden, som permanent kunna förbli i Italiens
våld och de utflyttade skola hädanefter icke kallas emigranter utan "italienska
medborgare utomlands" och det är av vikt att de förbli italienare och icke
uppgå i andra folk. Man förstår ju då, att U. S. A. icke är något
eftersträvansvärt emigrationsland enligt denna imperialistiska åsikt, men vilka
länder som anses lämpliga är ännu en hemlighet, fastän man kan förutspå Balkan
och främst då Albanien som italienska kolonisationsområden. Givetvis kan
detta lätt åstadkomma stridigheter och komplikationer av olika slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
