Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Vanner, Alfr.: Arvsskattens differentiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
VLFR. VÄNNER
sätt i ty fall är icke efterföljansvärt, Å andra sidan kan man
knappast önska, att staten skulle förbli delägare i en massa olika
företag utan möjlighet att i många fall kunna kontrollera resp.
företags skötsel. Mera sällan skulle staten få full kontroll över
företaget. Denna invändning synes dock ej höra till de svårare.
Mr Scott lägger själv fram siffror, som visa, att % av all egendom,
som gått i arv i England 1923—24, skulle vara lätt realiserbar.
Han anser emellertid, att det bästa vore, att staten i största
möjliga utsträckning sökte erhålla kontant betalning och, om man
önskade skaffa sig kontroll över någon viss industri, inköpte aktier i
denna industri.
Hans tredje hinder är frestelsen till bortskänkande i stor
utsträckning vid en hög skatteprocent. De som vid en höjning av
skatten från 15 till 20 proc. börja söka undandra sig skatten, äro
säkerligen ej många, men då man kommer upp till mycket höga
skattesatser, måste man ta med i beräkningen, att folk söker komma
undan, om de kunna. Sedan systemet väl kommit i gång, torde det
emellertid, som sagt, ej vara någon större risk om ens någon.
I diskussionen, som följde, hävdades bl. a., att en dylik hög skatt
skulle beröva industrin det nödiga kapitalet. Man synes
fullständigt förbise, att staten ej förstör vad den får i händer utan
använder det för ändamål, som äro till samhällets gagn. Hur statens
omdöme i det fallet är, kunna naturligtvis meningarna vara delade
om, men det var ej mot det, som anmärkningen riktades. I all
synnerhet om inkomsterna av arvsskatten användas till minskande
av andra skatter, t. ex. inkomstskatten, är det svårt att se hur
kapitaltillgången skulle minskas direkt. De hål, som uppstå, fyllas av
sparandet. Man torde nog också få vara enig med dem, som anse,
att inkomstskatten verkar mera avskräckande på sparandet än en
avsskatt av den föreslagna typen. Resultatet skulle då i stället bli
en bättre tillgång på kapital. Sedan är det en annan fråga, om
den minskning av de större förmögenhetema i enskildas händer,
som man hoppas skulle bli följden, alltså den jämnare
förmögenhetsfördelningen, skulle minska förmågan att spara. Det är en
öppen fråga, om det enskilda privata sparandet spelar någon så
särdeles stor roll eller om det inte snarare är det sparande, som sker inom
företagen, som är den avgörande faktorn. I senare fallet behövde
konsekvenserna ej te sig avskräckande och det behöva de förresten
inte i förra fallet heller, ty dels är en jämnare fördelning av detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
