Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Vanner, Alfr.: Arvsskattens differentiering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVSSKATTENS DIFFERENTIERING 487
värdet kunde justeras med tillhjälp av indextal, vore därmed icke
allan rättfärdighet uppfylld. De ge ett exempel: A och B ärva
samtidigt 50,000. A företar sig ingenting men bibehåller den ärvda
förmögenheten orörd och den fördubblas i värde, varvid dock halva
värdestegringen beror på allmän prisstegring. B sätter in sin del
i ett företag, som ej lyckas bättre än att han blott efterlämnar
75,000, alltså efter omräkning efter index just vad han fick. Vid
A :s död blir 14 räknat som förvärvat, men hela B :s förmögenhet
betraktas som ärvd. Det är naturligtvis riktigt, att den som icke
bidrar till produktionen, ej bör premieras. Huruvida orättvisan
mot B är så himmelskriande, torde man dock icke därav kunna
sluta. Eignano har för sin del föreslagit att en nämnd skulle få
avgöra, om force majeure kunde anses föreligga, som kunde
motivera en lindring av skatten. Majoriteten betraktar denna utväg
som mycket svårframkomlig.
I stort sett torde förslaget medföra ett ökat incitament till
sparande, men fall skulle säkerligen förekomma, där personer i stället
frestades till slöseri. Möjligheten att genom gåvor komma undan
skatten spökar även i majoritetens uttalande.
Slutklämmen blir trots allt tämligen gynnsam för förslaget.
Principen finner en del av dem tilltalande (Stamp, en av förslagets
tidigare förespråkare, tillhörde majoriteten) och tror, att det skall
bli möjligt att använda idén för en förbättring av arvsskatten.
Minoriteten ställer sig betydligt vänligare. Efter att ha
redogjort för projektet reservera de sig mot möjligheten att omedelbart
införa en dylik skatt och beräkna en fixerad kvotdel som ärvd. Det
skulle innebära en alltför stor orättvisa individerna emellan. Bättre
är då att endast medräkna arv, som fallit efter det förslaget blivit
lag, och för övrigt ställa genomförandet på framtiden.
Att endast använda två skatteskalor, alltså differentiering mellan
ärvd och förvärvad förmögenhet, synes dem innehålla det
väsentliga i förslaget, medan det ursprungliga projektet med den
slutliga konfiskationen skulle försvåra administreringen.
Det väsentliga företrädet hos denna form av arvsbeskattning är,
att den synes gå fri från anmärkningen att avskräcka från
företagsamhet och sparande, vilken anmärkning framföres mot all
annan direkt beskattning. De betvivla visserligen, att utsikten,
att staten skall ta en del av en persons förmögenhet vid hans död,
kan ofta hindra honom att öka sin förmögenhet under livstiden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
