Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Ellgar, Nat: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER
Av NA T ELLGAR.
Cl\/fAN KAN RIMLIGTVIS ICKE PÅSTÅ, ATT DE
^ JfS konstnärliga kraven blivit åsidosatta av Dramatiska
^— ’ ^ teatern denna höst. Säsongen inleddes försiktigtvis med
en solid succés från i våras av så pass gedigen halt som En
midsommarnatt sdr öm. Stycket är Shakespeares fantasirikaste, kanske mest
populära lustspel och var på sin tid — det uppfördes första gången
midsommartiden 1596 — livligt gouterat som folkpjäs. Men även
för dess ömtåliga, skära poesi torde 1600-talets publik haft öppet
sinne. Att skådespelet bibehållit sin friskhet och förmåga att roa
även våra dagars publik måste väl till en del räknas nutidens
skickliga regissörer till förtjänst. Alltsedan Reinhardt för ett tiotal år
sedan presenterade sin fantasifulla iscensättning av stycket, har
det på något sätt blivit en hederssak för varje regissör med ambition
att försöka sig på uppgiften.
Midsommarnattsdrömmen tillhör den period i Shakespeare’s
diktning, då han ännu tämligen osjälvständigt bearbetade främmande
stoff. Dock — den geniala sammanvävnaden av de olika motiven
är givetvis hans egen uppfinning. Scenerna avlösa varandra som
i ett skimrande féeri. Man kan urskilja fyra olika ledmotiv: det
heroiska, representerat av Teseus och amazondrottningen, den antika,
ideala världen, företrädd av de älskande paren, samtiden, d. v. s.
dåtiden, i hantverkarnas groteska skepnader och slutligen fantasins
värld, gestaltad av älvorna och deras graciösa lek.
Av dessa fyra delar voro episoderna med Teseus och Hippolyta
samt de älskande paren blott ämnade som yttre ram, de utgöra den
röda tråden i stycket. För Shakespeare’s syfte viktigast voro
däremot scenen med hantverkarna och älvepisoden. I den förra hade
han tillfälle till en mustig folklivsskildring, den senare rymmer
något av den utsöktaste poesi Shakespeare ’s snille skapat. Mest
vägande är väl styckets lyriska inslag. Själva de poetiska
språkuttrycken återstråla en grace, som man eljest ansett oförenlig med
engelskt väsen. Det är, om man så vill, ett stycke Wagnersk
skogsmystik — före Wagner — fast av mer lätt och genomskinlig art
än det tunga tyska stämningsmåleriet. Månstrålarnas lek bland
trädkronorna, fågelkvittret, det mystiska sorlet, som av luftiga
andeväsen ..., allt detta har diktaren fångat med oförlikneligt
mästerskap och med en poetisk finhet och friskhet, som icke kan
överträffas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
