Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Ellgar, Nat: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER
499
stående skådespelerska tillfälle att briljera i en stor roll eller som
nationell honnör för "de stora hädangångne". Båda dessa motiv
torde i växlande proportioner hava inverkat på Dramatiska teaterns
val. Ett gott stycke kulturell värnplikt har emellertid härmed
fullgjorts.
Det är ur många synpunkter betecknande, att den sceniska
utstyrseln tillika med en raffinerad artistprestation, men icke den
litterära skapelsen i och för sig, ådragit sig största
uppmärksamheten i samband med styckets uppförande här. Det är den
konsthistoriska sakkunskapen, som ställt denna Racine-föreställnings
horoskop genom den uppseendeväckande förklaringen, att
"Fedra-premiären kommer att beteckna ett viktigare datum i den svenska
teaterdekorationens historia än Simson och Delila V\
Hur ser nu denna märkvärdiga dekoration ut? Jo, mitt på
scenen en väldig mykensk kolonn med tjock platta över. Till
vänster därom (från åskådaren räknat) en smal gång, flankerad av
smäckra mykenska pelare och utmynnande i en port, allt detta
invändigt draperat i djupröd sammet. Dessa båda motiv sammanbindas av
trappor. Scenens högra del upptages av en fristående kolonnanordning
i svagt blå belysning, även den förenad genom olika
trapparrangemang med den övriga attiraljen... I denna stiliserat enkla
omgivning utkämpar Fedra sin tragiska kamp mot en brottslig kärlek
till sin egen styvson (Hippolytos). Om annat än detta och hela
det furstliga husets undergång i denna kamp handlar icke stycket.
Episoden med Aricia och ett par bipersoner är ovidkommande.
"Fedra" är ur litterär synpunkt ett högst betydande diktverk.
Dess stil, ämne, versbehandling m. m. — i allt kulminerar
pseudo-klassicismen med alla sina fel och förtjänster. Eller vore det
rättvisare säga blott förtjänster?... Alltnog: detta drama
frammanar den gamla bittra striden mellan fransk klassicism och
borgerligt sorgespel. Blott några ord om det väsentliga häri...
Mest utmärkande för det fransk-klassiska dramat är dess stora
förkärlek för analys och reflexion, dess konstmässiga retorik och
ihärdiga psykologiska resonerande. En gallisk publik hade ett
alldeles särskilt nöje av detta. Den fick erfara "den underbara
dubbelkänslan av antik och samtid i ett, där man på en gång delade
närvaron av Rom och Versailles’’. Fransk umgängeston och fransk
societetskonvenans iakttogs med skrupulös noggrannhet på scenen
— i trots av anakronismen med antik och exotism.
Den, som definitivt gjorde slut på denna konstlade franska teater,
var Lessing, vilken — även med franska mönster, såsom Diderot,
Voltaire m. fi. — införde mer naturlighet och mänsklighet på
scenen. Hans stora läromästare var emellertid Shakespeare. Hela
denna litterära renässans för en återgång — om icke just till
naturen så till det mer naturliga — har en intressant social bakgrund.
Ty det var den gryende upplysningstidens demokratiska idéer,
?om, djupast sett, inspirerade de stora reformatorerna inom littera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
