Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1927 - Ellgar, Nat: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATIfiR
501
Till formen är Calderons drama uppbyggt med
estetiskt-aristo-kratisk konstmässighet och raffinemang. Framställningssättet är
stilistiskt fulländat och prunkande av orientalisk bildprakt.
Versmåtten äro ovanliga och sinnrika. Den betydande tekniska
skicklighet, varmed de hopsmitts, framträder icke minst vid försök att
överflytta dem till annat språk. Utanför landets gränser har hela
denna diktart i själva verket aldrig nått riktig popularitet. Men
vad som gör Calderon^ drama till levande litteratur är icke det
versifikatoriska artisteriet, ty någon konst för konstens egen skull
är det till slut icke. Nej, under den poetiska formens
ametistskim-rande praktdräkt klappar här ett människohjärta och i versens
konstrikt tvinnade arabeskslingor forsar blodet rött... Vad handling
och ämne angår, återgå dessa merendels på folkliga uppslag av
lättfattligt och allmängiltigt innehåll. Därav denna dramatiks
utomordentliga popularitet i hemlandet.
Av den ospanskt enkla fabeln — som en fängslad kungason, som
pådiktas föreställningen, att det konungadöme för en dag, som
arrangerats för att pröva honom, blott varit en dröm — har
Calderon byggt upp ett djupsinnigt tankedrama av stor poetiskt
skönhet. Glanspunkten är den odödliga monologen om att vårt liv är
en dröm och "själva drömmen en dröm,\ .. Det var väl icke mot
några andens snövidder men dock mot skyn denne diktare
sporrade sin eldige, men stramt tyglade pegas.
Utförandet på Dramatiska teatern var storstilat, med
användning av en måttfullt modernistisk regi. Färgverkningarna voro
stundom bländande och framkallade stridiga sensationer. I motsats
till den ganska tomma scenen i "Fedra" var dekorationen här
synnerligen innehållsrik och utrymmet belamrat med en massa föremål
och tillbehör av skrymmande art. Fullt befryndad med styckets
anda var emellertid den lätt antydda barockstilen. Skyldig tribut
hade ock ägnats de humanistiska och filosofiska inslag dikten
rymmer. För den, som hade ögon att se, erbjöd uppsättningen en
frikostig förmedling av kulturhistoriskt vetande.
Med begreppet Strindbergsspel är namnet August Falck
oupplösligt förenat. Om vi också i mycket annat, med svensk scen
förknippat, sakna tradition, är det ju glädjande, att vi förmått
uppehålla en sådan ifråga om vår störste dramatiker. För att
demonstrera, hur pass pietetsfullt denna vårdats, hade direktör Falck till
Musikaliska akademien samlat några av de konstnärliga krafter, som
voro med på den tiden, då det begav sig.
Som sig bör stod "Fadern" först på programmet. Den yppersta
tragedi vi äga på svenskt språk tills dato gavs nu i precis samma
ton som författaren själv angivit, och som väl borde vara just den
rätta — låt vara, att tiden nog gått denna naturalistiska skådespelar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
