Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Olberg, Paul: Agrarrevolution och överbefolkning i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGRARREVOLuTIOK OCH ÖVERBEF^OLKNING 1 SOVJEtRYSSLAND 49
blivit nästan oförändrat. Anmärkningsvärt är att till och med
under perioden 1917—1920, då uppdelningen av jorden såväl som av
det levande och döda inventariet genomfördes utomordentligt
intensivt och i extrema former efter jämlikhetsprinciperna, procenten
av lantbruk utan varje dragare var tämligen stor: under år 1917
uppgick den i genomsnitt i hela RSFSR till 29 %, under år 1920
till 27,6 %; antalet lantbruk med en dragare uppgick under år 1917
till 49,2 %, under år 1920 till 63,6 %. I enstaka områden var
procenten av bondehemman utan hästar särskilt stor. I Ukraina
t. ex. hade 40 % av lantbruken inga hästar. Med andra ord:
bondeklassens nivellering var absolut icke universell. På grundval av en
undersökning, som utfördes på uppdrag av centralkommittén för
Rysslands kommunistiska parti, gjorde professor Strumilin följande
uttalande: ’’När vi följa nivelleringspro»ccssen hos landsbygdens
befolkning under revolutionsåren, underskatta vi ofta dess betydelse.
Mången tycker nästan, att hela bondeklassen för närvarande
(skrivet år 1924) bildar en i ekonomiskt hänseende fullkomligt
enhetlig medelklass; emellertid har, fastän de extrema grupperna trätt
varandra närmare, det fattiga skiktet ingalunda försvunnit.
Tvärtom, det ökades även efter revolutionen."^ Till ungefär samma
resultat kommer publicisten W. Katschinsky, speciellt beträffande
agrarförhållandena i Ukraina." På samma sätt uppskatta de flesta
sovjet-ryska undersökningar uppdelningsprocessens väsen.’^ Den
bekante ryske agrarpolitikern professor Oganovsky har räknat ut, att
under år 1923 befolkningens antal på 100 desjätiner odlad mark
i nästan alla delar av Sovjetunionen (med undantag av den
nordvästra räjongen) var betydligt större än 1913, varvid i några
områden skillnaden var mycket iögonenfallande: i Uralområdet 20,s %,
i Västra räjongen 32,4 %, i Nordöstra räjongen 40,5 %, i Centrala
industriräjongen fulla 70 Sålunda äro de sociala skillnaderna
genom agrarrevolutionen ingalunda bragta ur världen. Fastmer
har den obetydliga utjämningen avlösts av en tämligen intensiv
social omlagring. Enligt uppgifter av folkkommissariaten för
lantbruket och finanserna från början av år 1925 besitta småbönderna
(upp till 4 desj. åkerareal), vilka utgöra 31,3 % av samtliga, blott
11,7 % av jorden och 19,i % av kreatursbesättningen; de
välbärgade bönderna (8 desj. och mer), som blott utgöra 19,2 % av alla,
ha 40 % av odlingsarealen och 34,9 % av kreatursbeståndet;
böndernas medelklass (med 4—8 desj.)^ utgör 49,5 % av samtliga och
* Lantbruket under revolutionen. Moskva 1924. (Ryska.)
^ W. Katschinsky: Avhandlingar om agrarrevolutionen i Ukraina. Haft. L
Harkoif. (Ryska.)
’ Lantbruksministeriets ämbetsberättelse för 3 år. Moskva 1920. S. 9.
(Ryska.)
^ Kondratjeff och Oganovsky: Utsikterna för lantbrukets utveckling i
Sovjetunionen. Moskva 1924. S. 1922. (Ryska.)
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
