Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Olberg, Paul: Agrarrevolution och överbefolkning i Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 PAUL OT.BKRO
besitter 46,3 % av den odlade jorden och 46 % av
kreatursbeståndet.
Av dessa siffror framgår, att den ryska bondeklassens
jordinnehav är mycket ojämnt fördelat.
Särskilt ojämnt äro arbetskrafterna fördelade inom de ryska
byarna: småbönderna ha för varje arbetare 2,5 gånger mindre jord
än det mellersta skiktet och sex gånger mindre än storbönderna.
III.
Den ryska agrarrevolutionens socialiseringsförsök var från
början dömt att stranda. Den bar ju dock nästan uteslutande en rent
mekanisk karaktär och ignorerade de mångfaldiga faktorerna av
social och ekonomisk natur. Redan bondehushållens olika
sammansättning av familjemedlemmar och arbetskrafter nödvändiggjorde
en olikhet i jordens uppdelning. I regel ha naturligtvis de stora
familjerna med många arbetsföra försetts med mycken jord.
Sådana familjer kunde också relativt lätt anskaffa rörelsekapital,
emedan en del av dess medlemmar hade inkomster utanför byn. Av
stor betydelse för jordbrukets utveckling äro, som ovan påvisats, de
geografiska förhållandena, i synnerhet på grund av de dåliga
kommunikationerna i jätteriket: den bonde, vars jord har ett gott
geografiskt läge i närheten av en stad, har av lätt insedda skäl lättare
att öka sin inkomst, än vad fallet är på en bondgård i en avlägsen
trakt. Utomordentligt ojämnt verkar den olika skickligheten i
lantbrukets skötande. I detta hänseende har den ryska revolutionen
spelat en icke oviktig roll vid bondehushållens gestaltning. Strax
efter omstörtningen utfärdade sovjetregeringen en lag, enligt vilken
varje arbetare tillerkändes rätten till jord. Av denna lag begagnade
sig många personer från städerna. Det uppdök folk i byn, som
sedan årtionden icke längre hade haft några- förbindelser med
densamma och som icke voro i stånd att finna sig tillrätta inom
jordbruket. Dessa existenser måste till stor del avstå från sitt nya yrke
till förmån för de egentliga bönderna och återvände till städerna.
Vidare ha fallen av missväxt och hungersnöd under åren 1921—22,
som särskilt drabbade de svaga, fattiga hushållen, ytterligare skärpt
omlagringsprocessen. I de av hungersnöd hemsökta områdena måste
Ys av familjerna emigrera. Ej minst utövar varu- och
penningshus-liållningen, som efter proklamerandet av den nya ekonomiska
politiken blir alltmer utslagsgivan’de på landsbygden, sin inverkan på
den sociala omlagringen; den stärker bondens naturliga strävan att
utvidga sin drift och öka sin inkomst, nämligen genom att höja
avsättningen och begagna sig av lönarbete. De objektiva
förhållandena bilda därtill en fruktsam jordmån, även därför att
kommunismens politik mot de välbärgade och rika bönderna har inställts.
Bristen på driftkapital, på levande och dött inventarium, tvingar
de fattiga bönderna att sälja sin arbetskraft, medan de medelrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
