Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Redogörelser för viktigare frågor - Andersson, Martin: Sjukförsäkringsfrågans öden och äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S.TUKFÖRSÄKBINGSFBÄGANS ÖDEN OCH ÄVENTYR 59
de dols erhöllo en stadgad rättslig ställning och dels blevo berättigade till
statsbidrag, vilket bidrag till en början utgick med 1 krona för varje medlem
upp itill 50, med 50 öre för medlem därutöver t. o. m. 250 samt med 25 öre
för varje medlem utöver 250 dock högst 300 kronor till varje sjukkassa. Detta
bidrag höjdes sedan genom riksdagsbeslut åren 1897 och 1899 samt utgjorde
från och med år 1900: 1 krona och 50 öre för varje medlem upp till 100,
1 krona för varje medlem därutöver upp till 300, 50 öre för varje medlem
över 300 till 2,600 samt 25 öre för varje medlem därutöver.
Verkningarna av 1891 års lagstiftning och statens understödjande av
sjukkassorna blev till att börja med helt ringa. Först från år 1897 då, som ovan
nämnts, statsbidraget höjdes, märktes ett tydligt omslag och antalet
medlemmar i de registrerade sjukkassorna ökade stadigt för att år 1910, då vi fingo
den nu gällande sjukkasselagen, vara uppe i 632,000. Detta måste ju betraktas
som ett vackert uppsving, särskilt om man betänker, att medlemsantalet i
registrerade sjukkassor vid 1896 års slut ej uppgick till mer än i runt tal 99,000,
men sanitidigt med medlemsökningen framträdde också allt tydligare
lagstiftningens ofullständighet och brister. I ssiknad i allt väsentligt av materiellt
tvingande bestämmelser var 1891 års sjukkasselag icke i stånd att hindra
uppkomsten av sjukkassor, som vilade på föga bärkraftig grund. Därför beslöt
riksdagen, i sammanhang med antagande av lagen om försäkringsrörelse den
24 juli 1903, anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i vad
mån den verksamhet, som utövades av åtskilliga sjuk- och begravningskassor,
pensionsanstalter och andra understödsföreningar, innefattade försäkringsrörelse
av beskaffenhet, att bestämmelserna i försäkringslagen helt eller delvis borde
äga tillämipning å dem (Riksdagens skrivelse n:o 134).
Med anledning av denna riksdagsskrivelse förordnade Kungl. Maj:t
särskilda kommitterade att inom socialdepartementet biträda vid den av
riksdagen begärda utredningen och utarbetandet av förslag till lagbestämmelser
i ämnet. Dessa kommitterade avgåvo den 2 december 1905 förslag till lag
om understödsföreningar avsedda att gälla för samtliga understödsföreningar
och således även för sjukkassor.
Nu började emellertid sjukkassorna själva röra på sig och det verkliga
initiativet till en ändring av 1891 års sjukkasselag togs, kan man säga, av
sjukkassofolket självt, då man vid den första svenska sjukkassekonferensen, som
hölls i Norrköping år 1905, antog en resolution vari krävdes ökat statsbidrag
och revision av grunderna för dess utgående, varjämte man protesterade mot
ett inordnajidie av sjukkasserörelsen under försäkringslagstiftningen samt
uttalade vissa för sjukkasseväsendet betydelsefulla önskemål rörande ny
lagstiftning för sjukkassor.
Förarletena till 1910 års lag.
Närmast med anledning av de invändningar, som sålunda gjordes från
sjukkassehåll, lät regeringen tanken på en gemensam lagstiftning för samtliga
ömsesidiga understödsföreaiingar falla, och i stället utarbetades inom
civildepartementet ett förslag till lag enbart rörande sjukkassor. Detta förslag,
mot vilket högsta domstolen riktade vissa anmärkningar av juridisk karaktär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
