Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1928 - Redogörelser för viktigare frågor - Andersson, Martin: Sjukförsäkringsfrågans öden och äventyr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 MARTIN ANDERSSON
direkt anslutning, under det att rikssjukkassornas speciella representant bland
de sakkunniga påyrkade, att distriktssjukkassa ej skulle utgiva sjukpenning
annat än efter 100: de dagen under 2 år. Detta torde även innebära förbud
för distriktskassa att mottaga direkt anslutna medlemmar. Regeringen gick
en medelväg och föreslog rätt men ej skyldighet för distriktskassa att direkt
mottaga medlemmar för utgivande av sjukhjälp under hela sjuktiden.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet, som denna gång hade att förbereda
frågan för riksdagen, följde i denna del sakkunnigemajoriteten, men vid frågans
behandling i första kammaren gick regeringen med herr statsministern i spetsen
så kraftigt in för sitt föi^lag i denna del, att den till och med lyckades få
över de sakkunniga och utskottets ledamöter till detsamma, varefter
ifrågavarande bestämmelser, utan votering, antogos eoiligt regeringsförslaget. Man
hoppades att genom denna åtgärd för förslaget vinna de ledamöter av
riksdagen, som närmast sympatiserade med rikssjukkassorna, och på detta sätt
trygga frågans lösning. Effekten av manövern blev emellertid den rakt
motsatta. Visserligen lyckades det väl därigenom att få över någon, som tidigare
stått tveksam, men å andra sidan gingo många av dom, som förut givit sin
anslutning tili utskottets förslag, över till dem, som stodo på avslagslinjen,
och -vid frågans behandling i andra kammaren några dagar senare avslogs
såväl utskottets förslag som Kungl. Majits proposition i ämnet med 100 röster
mot 91. Åtskilliga av kammarens ledamöter avstodo från att rösta.
Därmed var frågan för andra gången fallen. När den ånyo kan komma
upp torde ligga i vida fältet. Ett flertal förslag finnas emellertid nu att
välja på. Vi ha först och främst 1919 och 1920 års förslag om obligatorisk
sjukför^kring, så besparingskommitténs förslag och slutligen regeringsförslagen
av år 1926 och 1927. Det torde nu närmast ankomma på sjukkassefolket självt
att bland förslagen utvälja ett eller också att utarbeta ett nytt förslag till
reformering av sjukkasseväsendet, ty alla torde vara ense om att en reform
är nödvändig, om sjukförsäkringen skall fylla den sociala uppgift, som den
bör fylla.
Från socialdemokratiskt håll har alltid hävdats att en fullt rationell lösning
av frågan endast kan vinnas genom obligatorisk försäkring. Intill dess den
ekonomiska situationen medger genomförandet av en sådan, torde emellertid
de riktlinjer, som framfördes i det av den socialdemokratiska regeringen 1926
framlagda förslaget, vara värda att tagas under förnyat övervägande, ty de
flesta av de för sjukkasserörelsen intresserade torde numera vara överens om
att av de förslag, som hitintills sett dagens ljus, var dock detta det, som, med
hänsyn till rådande förhållanden, bäst var ägnat att främja
sjukförsäkringsidén, enär det dels organisatoriskt skulle ha bringat reda oöh ordning i
sjukkasserörelsen samt jämnat vägen för en obligatorisk försäkring, dels ock åt
sjukkassorna genom ett högre statsbidrag bereda möjlighet att till sina
medlemmar lämna en verkligt effektiv hjälp vid sjukdom samt för de kvinnliga
medlemmarna även vid moderskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
