- Project Runeberg -  Tiden / Tjugonde årgången. 1928 /
72

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Svanberg, Victor: Svensk prosa 1927

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72 VICTOR SVANBERG

Är det en opartisk skildring 1 Nej, han har sett vad han ville se
och det han hade sinne för, har fått fram en förgrovad spegelbild
av sin egen trötthet, sin egen tristess. På hans tid var visserligen
denna svartmålning en nyhet, en landvinning för konsten, men hnr
efemär, hur snabbt föråldrad!

Läs till jämförelse en nutida skildring från de allra lägsta
samhällslagren av en diktare, som väl också hunnit dö, men ej hunnit
åldras, Mannen som reste sig av Maria Sandel. Ola Hansson och
Strindberg skulle ha baxnat, om de hört vad här berättas om
kroppslig och andlig smuts kring en kvinna, som är född till luder och
blir ett luder. Men än mer skulle de ha häpnat, om de stiftat
bekantskap med mannen, som dras ned i hennes smuts men har kraft
ätt resa sig. De skulle ha upptäckt en människa, som kan resa sig
utan hjälp av katolska konfessorer och utan all kåserande mystik,
enbart av enkel självbevarelsedrift. Vägen utför går längre ned
nu än för femti år sen och just därför måste nya vägar uppåt sökas,
i livet och likaså i konsten. Maria Sandels sista bok är ett
vittnesmål om människans omätbara elasticitet. Hennes konst är grov,
ja brutal, när det behövs, men kan andra gånger fånga de allra
finaste nyanser. I slutet av boken finns ett barnporträtt, som jag
ej tvekar att räkna till den svenska själsskildringens mästerstycken.

Hur kommer det sig, att de senare årens mest vägande romankonst
skapats i den proletära världen? Orsakerna äro många, men de
kunde kanske sammanfattas så, att oförvillade sinnen här ställts
inför oförfalskade livsproblem. Hur mycket svårare även den
allvarligaste och ärligaste konstnär har att slå sig fram på marker, där den
litterära konventioaien hunnit lägga sina nät, visar Astrid Värings
bonderoman Vintermyren. Hon gav i fjol ett gott löfte och har
väl inte svikit det i år, men jag avvaktar med oro, om hon skall
lyckas skära sig ut ur jordidealiteten i Selma Lagerlöfs Jerusalem.

De litterära hembygdsgrävningarna fortgå i år som vanligt.
Som museiarbete utan förhävelse har det ju ett visst värde, helst
om återberättarna avstå från novellistisk omstuvning. Något så när
autentiska verka Göths Mojökarna och Elisabeth
Bergstrand-Poul-sens Värendsmän. Men vad är det för en idé av sistnämnda
skribent att resa till ’’foten av det ädla berget Parnassos’’, när hon
skall skriva sina Smålandsanekdoter? Smått förblir smått, hur
långt man reser med det, min nådiga!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:13:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1928/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free