Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Svanberg, Victor: Svensk prosa 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 VICTOR SVANBERG
sexuell okunnighet hållen och för den skull snabbt förkoininen
dotter, samt å andra sidan en i frihet uppfödd, modig och självständig
flicka. Denna läser lagen för hustyrannen, sätter hårt mot hårt
och lär honom jämbördighetens erotik. Tyvärr har författarinnan
ej lyckats göra förloppet sannolikt.
Ännu större äro de kontraster, Sigrid Gillner sammanfört och
sökt sammansmälta i sin roman TJr cirkeln: en svensk
kommunist-studentska och en rysk kontrarevolutionär greve. Intrigen är en
rom-anesk kärleksintrig, miljön är trivial Parisresandemiljö, och
såtillvida förtjänar boken epitetet missroman, som författarinnan i
generös självkritik givit den och recensenter med onödig skärpa
upprepat. Som roman är boken ohjälpligt förfelad, men den har sitt
stora värde som psykologiskt aktstycke. Författarinnans alter ego,
Uppsalastudentskan Iwa Palmer, är en lyssnerska på sig själv. Hon
vill ut ur vanelivet, ut ur det samhälle, där lyx och njutning för
ett litet fåtal är tillvarons enda mening. Hon kallar detta
vaneliv cirkeln, därav bokens namn, hon kallar det också idyllen, och
i långa tankemonologer, i långa dialoger med sin omöjlige ryska
greve väger hon idyllens sängvarma värden mot sina luftiga ideal.
I hennes öron ringer en äldre generations naturalistiska
trosbekännelse om "köttets lust och själens obotliga ensamhet’’, hon tvivlar
och lider, men hon kan inte släppa sin tro på en själarnas
gemenskap. Vi stå väl litet var i hennes dilemma, vi av en generation,
som blivit trött på tröttheten. Dock måste vi undanbe oss ryska
grevar som biktfäder.
En revy över 1927 års svenska prosa vore ofullständig, om den
ginge förbi Vagabondes Också en blind kan fä korm på en höna. Man
måste inte bara stanna där, man måste fråga sig, om ej segerpalmen
bör nedläggas där. Det man saknat i romanerna, finns här: energi,
vilja, tycken, syften, idéer. Hädelser och ömhet, tjuvpojkslynne
och patos, uttryckta i en genialt fångad bampsykologi. Alla frågor,
som vi bruka gäspa åt, få en förunderlig friskhet i detta
dvärgformat, i dessa kåsörimprovisationer. Våra idéer äro för korta för
en roman. Men de räcka till ett kåseri då och då. Man får vara
tacksam för det som bjuds; medan man väntar på att den stora
konsten skall växa fatt den lilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
