Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Holmberg, G. H:son: Termerna överklass och underklass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMERNA ÖVERKLASS OCH UNDERKLASS 79
den läsande allmänheten. Strindberg var vid denna tidpunkt
också helt säkert icke läst av vare sig arbetare eller arbetarungdom.
Läser man ’’mäster Palms’’ memoarer och om hans till en början
snart sagt övermänskliga arbete såväl för åstadkommande av ett
självständigt politiskt arbetarparti i landet i likhet med andra
lands politiska arbetarpartier som för arbetarklassens lyftning ur
dess betryckta miljö, förstår man att Strindbergs arbeten måste
ha varit den tidens svenska arbetarklass ett obekant land, en terra
incognita. Vad man kände om honom, kände man genom pressen.
När den uppseendeväckande Giftasprocessen kom senhösten 1884,
blev Strindberg med ens en ryktbar man även bland arbetare och
arbetarungdom. Hyllningarna som arbetarorganisationerna då
ägnade hjälten för dagen hade dock icke sin upprinnelse i hans
skrifter men väl i tidningsspalterna. I den allmänna proteströrelse
som uppstod på grund av hädelsemålet mot Strindberg bland
studenter, frikyrkliga och nykterhetsgrupper förhöllo sig Stockholms
arbetare i allmänhet passiva, som tysta åskådare av riksspektaklet.
Dock utgick även från dem vilka hade organiserat sig i
fackföreningar opinionsyttringar men enstaka. Det är fördenskull
tvi-velsutan ett förhastat felslut att med Strindberg de meromnämnda
termerna överklass och underklass "vunno med ens burskap i
språket’’.
Det rätta förhållandet är helt visst det att de ifrågavarande
uttrycken som sociala och politiska slagord småningom ätit sig in i
det allmänna medvetandet och fått den allmänna spridning de
numera ha inom och utom landets gränser i den mån arbetarna själva
började bli "klassmedvetna" och enskilda skriftställare och
publicister gåvo dem spridning genom sina skrifter och tidningsartiklar.
I vart fall är det icke något obestridligt axiom att Strindberg
"skaffade dem burskap i språket och gjorde dem så ytterligt
vanliga som de sedan blivit" för att anföra ett senare tillkommet
påstående av E. Hedén.
Man bör icke heller alldeles förbise att, då första delen av
Quidings samhällsboik kom ut 1871, den ingalunda blev med
tystnad mottagen. Utom det att Quiding hade läst omkring ett
40-tal omnämnanden i pressen, från Post- och Inrikes Tidningar ned
till småstadens lilla organ, "några få berömmande, de övriga mer
och mindre argt fördömande", blev arbetet skärskådat i tidskrifter,
i föredrag och i en norsk bok ’ ’Braendende sp0rgsmål fra fjernt og
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
