Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Holmberg, G. H:son: Termerna överklass och underklass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMERNA ÖVERKLASS OCH UNDERKLASS 79
logiska världslitteraturen. Om också Quiding, vad vi sökt visa i
artikeln om ’’Quidings förhållande till sin samtid’’ i föregående
årgång av denna tidskrift, läste Almquist och för honom hyste
stor beundran och i åtskilligt av honom tagit starka intrj^ck, så
torde det dock vara i hög grad förhastat att dra den slutsatsen
att Quiding fått uppslaget till sin omskrivna terminologi från
Almquist. Quiding hade stor ovilja för romanlitteratur och redan på
den grund kan man anta som högst sannolikt att han aldrig läst
’’Smaragdbruden’’ — det var Almquists socialpolitiska läror som
vunno anklang hos Quiding. Och vad Almquist själv vidkommer
använde han sig gärna av uttrycken övre och undre klasser och
då låg det nära till hands att de för en gång flöto samman till
överklass och underklass utan att han haft någon särskild mening
därmed. De förekomma heller icke, såvitt vi kunna finna, i hans
romaner av social läggning, ej heller, som skulle ha betytt mera,
i "Europeiska missnöjets grunder" som är en vetenskaplig
avhandling om samhällslivets missförhållanden och botemedlen till deras
hävande, med andra ord en samhällslära. Här använder han
uttryck som de högsta samhällsklasserna, de högre och lägre
klasserna, herrskaps- och tjänarklasserna o. s. v. men aldrig överklass
och underklass. Betonas bör att åberopade språkmän som
språkforskare endast vilja uppvisa ordens förekomst såsom faktiskt
existerande utan att de alltså inlagt någon som helst subjektiv mening
om den ena eller den andra författarens företräde.
Indirekt kunde väl tänkas att genom dylika ordsammanställningar
Quiding fått ingivelsen till sin klassindelning från Almquist, att
Almquist således indirekt givit anledningen till deras bildande.
Men då kunde Platon, som haft en ännu större andel i Quidings
samhällsuppfattning, med större skäl åberopas som den vilken givit
Quiding impulsen till benämningarna genom sin indelning av
en stats invånare i tvenne huvudklasser: de rika och de fattiga.
Eller som Platons egna ord lyda (i Lindskogs översättning): ’ ’även
den allra minsta stat är i varje händelse uppdelad i två mot
varandra fientliga stater: de rikes och de fattiges" (eller i Dalsjös
översättning: "han (staten) innehåller, om han än är aldrig så
liten, två mot varandra fientliga stater, den ena bestående av
fattiga, den -andra av rika"). Dessa "två stater" inom staten
kunna enligt Platon sedan "delas i rätt många andra". Men det
är knappast troligt. Troligast är att, när det står för en klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
