Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Alegård, Gustaf: Folkökning och krigsfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOG GUSTAF ALEGÅBD
denna militaristiska syn på tingen ofta en fara för freden. Och
strax före världskriget se vi de båda ’’arvfienderna’’ Tyskland och
Frankrike hylla ungefär samma synpunkter: mera folk, så att vår
militära maktställning icke försvagas! Tyskland lyckades bäst i
denna tävlan, men så mycket gällare ljödo nödropen från Frankrike,
och otaliga förslag till ökning av nativiteten framkommo. Men så
kom man där slutligen på den idén att införskriva färgade trupper!
Men vi återgå till frågan om levnadsstandarden. Om två
grannländers befolkningar leva under mycket olika levnadsvillkor, den ena
är välbärgad medan den andra lever på gränsen till
existensminimum, så utgör detta givetvis en viss risk för freden. Det
magra landet ser med missunnsamhet på det feta, och det förras
övertaliga befolkning vill gärna invandra till det senare. Skulle
denna invandring spärras, kan spänningen mellan länderna bli
tryckande. — En sådan situation kan lätt uppstå mellan två länder, när
det ena har en ringa befolkningstillväxt, medan det andra har en
kraftigt växande befolkning. Det förra landets invånare ha då
lättare att bibehålla eller öka levnadsstandarden, medan det
se-nares måste kämpa om brödet på ett helt annat sätt.
Något i den vägen, om också inte så utpräglat, har man ibland
velat måla bilden av förhållandet mellan Frankrike och Tyskland
under årtiondena före kriget. Med vilken rätt? Att Frankrike
haft en stationär befolkning länge och att Tyskland haft en ganska
stor folkökning veta vi. Men hur ställer sig levnadsstandarden i
de båda länderna? Att finna en fullt acceptabel mätare härpå är
omöiligt, men vissa siffror skulle ju dock kunna anföras, för vilkas
tillförlitlighet vi dock reservera oss (det ligger i sakens natur, att
sådana siffror ofta icke äro annat än mer eller mindre osäkra
uppskattningar) .
Mulhall uppskattade 1896 nationalförmögenheten i Frankrike till
9,690 milj. pund sterling och i Tyskland till 8,052 milj. Uträknat
per invånare skulle siffrorna bli 289 pund för Frankrike och 152 för
Tyskland. Frankrike kommer alltså ganska långt före Tyskland.
Här bör emellertid genast framhållas, att eftersom dessa siffror äro
aritmetiska mediet av alla förmögenhetema, så vet man ingenting
om dessas fördelning. Förmögenhetema kunde vara samlade på
ett fåtal händer i det ena landet, men mera jämnt fördelade i det
andra, och eftersom vi ingenting veta härom, så säga oss siffrorna
icke så mycket om befolkningens levnadsstandard. Något mera få
vi veta genom siffrorna för den genomsnittliga årsinkomsten,
fastän samma invändning som ovan även gäller här. Mulhall har
beräknat dessa siffror till 25,o pund för Tyskland och till 31,8 för
Frankrike. Skillnaden är här relativt mycket mindre (i förra fallet
hade Frankrike en siffra, som var 57 % högre än Tysklands, i
senare fallet var den endast 28 % högre).
Stamp har sammanfört en del uppgifter från tiden före kriget.
Enligt dessa beräkningar — utförda av olika forskare — skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
