Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Arbetskonflikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
[-Arbetskon-fUkterna.-]
{+Arbetskon-
fUkterna.+}
_ Arbetsgivarorganisationerna i vårt land ha varit mycket
angelägna om att få, utlöpningstiden för kollektivavtalen
bestämd till årets sista dag, medan arbetarorganisationerna, i
varje fall till en början, helst önskade, att den skulle inträffa fram på
vårsidan. Inom vissa yrken har denna meningsskiljaktighet otvivelaktigt haft
stor betydelse med hänsyn till arbetsmarknadens läge. Det kan inte råda något
tvivel om att bestämmandet av iitlöpningstiden till årsskiftet även kommit
att få stor betydelse psykologiskt sett. Arbetsgivarorganisationerna synas ej heller
ha uraktlåtit att utnyttja det psykologiska momentet. Det har blivit ganska
vanligt, att lockouthot utslungas omedelbart innan arbetarna ha gått att fira
julhelgen, vilket måste ha verkat synnerligen irriterande och kanske också i
vissa fall nedslående på arbetar sinnena. Utsikten att bliva arbetslös är ju
alltid ägnad att göra arbetaren modfälld, och det säger sig självt, att effekten
av ett hot av ifrågavarande beskaffenhet måste bli ännu kraftigare, om
arbetslösheten ställes i utsikt vid en tidpunkt, då människorna i allmänhet ha
alldeles särskilt behov av att få leva i lugn och ro.
I samma mån som arbetarna lyckats tillförsäkra sig ett något så när
effektivt skydd i form av kraftiga organisationer, torde emellertid förhållandet i
någon mån ha förändrats. Det är klart, att arbetama frukta arbetslösheten
även i de fall, då de åtnjuta en högt utvecklad och ekonomiskt väl rustad
organisations skydd, men ett hot från arbetsgivarnas sida kan då lätt få en
helt annan effekt än som beräknats. I stället för att bli modfällda inför
utsikten att bliva avstängda från arbetet kunna arbetarna lätt bli desperata och
sätta sig i sinnet att låta arbetsgivarna förverkliga sina avsikter men under
sådana förhållanden, att konsekvenserna komma att drabba arbetsgivarna själva
lika hårt som arbetarna.
Det förefaller som om händelserna på den svenska arbetsmarknaden under
de senaste månaderna giva stöd för ett sådant antagande. Situationen inom
några av våra viktigaste industrier skulle helt visst ha varit en helt annan,
därest icke arbetsgivarna hade allt för blint litat på att den gamla
lockouttaktiken alltjämt ägde giltighet. Hur har nämligen striden inom
pappersmasseindustrin uppstått och utvecklats till att även omfatta de två
närbesläktade näringsgrenarna, sågverksindustrin och pappersindustrin?
Vi erinra om att arbetsgivarna inom förstnämnda industri uppsade det
sedan år 1923 gällande avtalet och framställde krav på avsevärda
försämringar såväl beträffande löneföi^månerna som de allmänna bestämmelserna.
Lönereduceringskravet motiverades med minskade avsättningsmöjligheter och
ogynnsamma prisrörelser på världsmarknaden. Det var emellertid framför allt
vissa s. k. topplöner, som arbetsgivarna önskade kraftigt beskära. Lönerna
inom pappersmasseindustrin ha beräknats på grundval av i avtalet fixerade
timlöner och ställts i relation till produktionsresultatet på så sätt, att ett
visst proeontuollt tillägg lämnats till timlönen för varje ton producerad massa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
