Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1928 - Händelser och spörsmål - Arbetskonflikterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5(j HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
utöver den för varje fa-brik på förhand fixerade normalproduktionen per dag
eller arbetsvecka. Detta tillägg har benämnts tonlön. Det har vaiierat rätt
avsevärt, beroende på den individuella arbetsintensiteten och den tekniska
utrustningen. Inom vissa fabriker med mera fulländad teknisk utrustning ha
arbetarna kunnat göra sig större inkomster än i de tekniskt mindre väl
tillgodosedda fabrikerna. Denna olikhet i inkomsterna ville arbetsgivarna nu
undanröja genom en beskärning av tonlönen i de produktionskraftigare
företagen. Arbetarna motsatte sig icke en sådan åtgärd men hyste en annan
uppfattning än arbetsgivarna beträffande reduceringens storlek. Såsom
villkor för en medverkan till reducering av de högsta inkomsterna uppställde
för övrigt Pappersindustriarbetarförbundet det kravet, att i de fall tonlönen
hittills icke uppgått till en viss minimiprocent, skulle en höjning dit upp
garanteras arbetarna.
En detaljerad redogörelse för de båda parternas förhandlingsförslag och
de jämkningar, som gjorts under förhandlingarnas gång, skulle taga alltför
stort utrymme i anspråk och torde ej heller vara påkallad med hänsyn till att
uppgifter därom lämnats i dagspressen.
Förhandlingarna mellan parterna hade påbörjats i god tid, innan det
uppsagda avtalet -skulle upphöra att gälla. Regeringen hade förordnat en
särskildförlikningsman, landshövding S. H. Kvarnzelius. För den utomstående är det
naturligtvis svårt att avgöra, huruvida situationen verkligen var sådan
omedelbart före jul, att utsikter till en fredlig uppgörelse alldeles saknades. Den
omständigheten, att arbetsgivarna gjorde sådana medgivanden, sedan regeringen
ställt en medlingskommission till parternas förfogande, att arbetarnas
under-handlingsdelegerade ansågo sig kunna förorda ett av medlingskommissionen
framlagt förslag, tyder ju likväl på att alla resurser ingalunda voro uttömda
vid nämnda tidpunkt. I syfte att utöva påtryckning på arbetarparten
meddelade emellertid Svenska arbetsgivarföreningen den 22 december, att allmän
lockout mot pappersmasseindustrins arbetare skulle tillgripas den 2 januari,
därest dessförinnan ’’godtagbar uppgörelseicke blivit träffad. Man hade
hoppats, att regeringen skulle ha försökt förebygga lockouten genom att i
god tid tillsätta en medlingskommission, men regeringen dröjde med denna
åtgärd till samma dag som lockouten sattes i verket. När förhandlingarna
på. nyåret återupptogos, nödgades därför parterna föra dem under den
irriterade stämning, som lockouten självfallet hade skapat ute bland arbetarna
och som icke var ägnad att underlätta medlingsarbetet. En var som är
något förtrogen med doi svenska arbetarnas mentalitet, inser lätt att
utsikterna till en uppgörelse skulle ha varit betydligt större, därest
medlings-kommissionen hade beretts tillfälle att under lugnare förhållanden framlägga
det förslag, som den förelade parternas delegerade den 16 januaii och som
då av dem tillstyrktes. Arbetarna befunno sig nu ute i strid, och det är
en gammal erfarenhet, att benägenheten att inlåta sig på en kompromiss icke
är lika stor, sedan man tvingats ut i strid som innan man försatts i en sådan
situation. Omröstningen ute bland arbetarna om medlingsförslaget utmynnade
som bekant också i ett avslag på detsamma. Att förslaget skulle röna ett
osedvanligt starkt motstånd bland en mycket stor^ gmj^p av arbetarna,
nämligen bland dem, där beskärningen av do s. k. topplönerna skulle bli mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
