Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Vägen fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN FRAM.
ojämna förmögenhetsföebelningen är
J I ett svårt fel i den ekonomiska organisationen och det skulle
—för visso vara önskvärt att höja de lägre inkomsterna, även
om det sker genom topphuggning av de större. Under i övrigt
oförändrade förhållanden är det sannolikt, att en förändring av
fördelningen, som ger mer åt arbetaren och mindre åt kapitalisten,
kommer att påskynda ökningen av den materiella produktionen och
icke märkbart hejda hopandet av materiell förmögenhet. Men även
om, åtminstone till en början, förmögenhetsbildandet skulle hejdas,
behöver det icke nödvändigtvis vara ett ont, ens från ekonomisk
synpunkt, om det sker lugnt och utan störningar och åt folkets
stora massa ger bättre försörjningsmöjligheter och ökar dess
effektivitet samt hos den utvecklar sådana vanor, som resulterar i
framkomsten av en produktionskraftigare ras i nästa generation.
Man bör heller icke förbise, att ett land som vårt med en
avtagande folkökning icke längre har behov av en kapitalbildning av
samma storlek som vid en mera hastigt tillväxande befolkning, och
det ekonomiska framåtskridandet kan likafullt ske med oförminskad
hastighet. Om man vid en hastig folkökning bör mera se till
framtiden, för att de efterkommande ej skall bli sämre ställda, har man
vid svagare ökning icke blott rätt utan skyldighet, särskilt under
rådande svåra ekonomiska förhållanden, att mera se till den nu
levande befolkningens behovstillfredsställelse.
Om det sålunda kan sägas, att en utjämning av
förmögenhetsfördelningen är ekonomiskt önskvärd, kommer man till frågan, hur
den lämpligast bör ske. Arvsskatten synes härvid bjuda den
lugnaste och lämpligaste vägen. Det blir inga brådstörtade
ingripanden utan en sakta inverkan på just de punkter, där ojämnheten
faller mest i ögonen.
9 Tiden N:r 3, 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
