Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fööCIALlSMENS tÉOEETlSKA MOJLIGÖEtEtl 147
tretton olika godstariffer allt efter varoirnas förmåga att ’’tåla"
en högre eller lägre fraktsats. Skulle järnvägen i stället för detta
system tillämpa ett enhetligt pris per toai för all frakt på en viss
väglängd, så skulle följden bli ett av de två. Antingen, om
frakten sattes så hög, att allt gods bidroge till anläggningens
förräntning i förhållande till (exempelvis) sin vikt, skulle en hel del av
de varor som nu fraktas icke kunna taga järnvägen i anspråk —
en hel del av dem skulle då överhuvud taget ej ens komma att
produceras — och järnvägen skulle alltså icke kunna göra den
nytta som den för närvarande gör samt skulle kanske till på köpet
slutligen mista så mycket gods att den bleve en mycket sämre
affär än nu. Eller också skulle järnvägen hålla så låga
enhetsfrakter, att den alldeles finge avstå från att förränta sitt kapital,
om nämligen intet gods betalade mera än det nu lägst betalande
gör. Det är alltså så tydligt som något, att prisdifferentieringen
innebär en stor ekonomisk verklighet redan i det nu bestående
samhället.
Å andra sidan måste det — tyvärr, får man kanske säga —
genast tilläggas, att grundtanken icke på långt när låter sig
genomföras i sin renhet, beroende därpå, att en sådan indelning,
efter viljan och förmågan att betala olika priser, som systemet
kräver, har sin mycket stränga begränsning. Man kan se det också
på järnvägarnas område, och detta i flere odika riktningar. Medan
godstariffen kan indelas såsom nyss visats, är detta nämligen icke
fallet med persontariffen. Det skulle allra minst förutsätta att
trafikanterna finge infinna sig i biljettluckan med sin debetsedel
och betala ett biljettpris i förhållande till dess storlek. (Den
klassindelning man nu har inom persontrafiken är ingen
prisdifferentiering, ty nu tillhandahåller järnvägen mer i högre klass än i
lägre, och förmodligen rent av mer i högre klass än som motsvarar
det högre biljettpriset, detta på grund av det större utrymme som
lämnas varje passagerare i de högre klasserna.) Men ej ens i fråga
om goidstrafiken kommer principen på långt när till sin fulla
till-lämpning. Det säger sig nämligen självt, att exempelvis
tackjärnet icke ’’tål" en lika hög fraktsats i alla de olika fallen; om dess
betalningsförmåga alltigenom lades till grund, skulle det få betala
helt olika belopp icke blott efter sin olika kvalitet utan också efter
de olika järnverkens olika ekonomiska villkor och avsättningens
olika beskaffenhet. Då detta icke sker och näppeligen kan ske, blir
följden ganska säkert att en hel del tackjärn hindras från att ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
