Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 fiLI I». HECKSCHEÄ
järnvägen i anspråk, och kanske t. o. m. från att överhuvud taget
produceras, trots att det skulle vara i stånd att täcka de nya
kostnader dess medtagande skulle vålla. Detsamma gäller i ännu mer
utpräglad grad i en hel del andra fall, särskilt inom industrin, där
prisdifferentieringen också spelar en viss roll, till exempel inom
det tyska kolsyndikatet.
Framför allt gäller det nästan undantagslöst, att ett lägre pris
föranleder en ökad efterfrågan och att ett bestämt pris för varje
person, vara eller företag alltid kommer att avskräcka en del av
den efterfrågan, som eljest skulle uppstå. Också om t. ex. ett
järnverk vore i stånd att betala en viss fraktsats för de första tiotusen
ton tackjärn det sänder bort, så skulle en utfrakt på ytterligare
(t. ex.) tiotusen ton förutsätta en lägre fraktsats; och om denna
fraktsänkning ej kommer till stånd, så blir det senare beloppet ej
fraktat och kanske ej ens tillverkat. Om nu denna avskräckta
efterfrågan på järnvägens tjänster vore i stånd att bära den nya kostnad
som skulle vållas genom att godset fraktades fram, så hade man
åter nya fall av en sämre behovstäckning för mänskligheten än
som kunde uppnås med de uppoffringar som redan verkställts. Det
kan icke vara något tvivel om att det förhåller sig så i
verkligheten. Man har därför icke rätt att utan vidare slå sig till ro
med prisdifferentieringen som problemets lösning, ens i de fall då
den överhuvud taget är genomförbar, och naturligtvis ännu mindre
i de övriga.
Frågan kommer alltså att gälla, huruvida man skulle kunna gå
ännu ett steg längre och alldeles befria näringslivet från den
hållhake som ligger i att priset innefattar någon som helst delaktighet
i förräntningen av de redan existerande anläggningarna. Också
denna slutsats har delvis redan dragits i verkligheten, nämligen i
fråga om viktiga delar av den offentliga hushållningen, statens och
kommunernas verksamhet. En särskilt god parallell till järnvägarna
har man då i fråga om landsvägarna. Där betungas trafiken
överhuvud taget icke med något som helst bidrag till den anläggning
som redan en gång kommit till stånd, utan det högsta man gör
är att, genom automobilbeskattningen, tvinga trafiken till
betalning av de nya kostnader den vållar. Det har icke saknats tidigare
försök att lägga vägbyggnadskostnaderna på trafikanterna; de under
1700-talet tillkomna engelska s. k. turn-pike roads
("vägboms-vä-gar’’) voro av denna typ. Men metoden har sedermera allmänt
övergivits, och man har alltså ett påtagligt bevis för att utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
