Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALISMENS TEOEETISKA MÖJLIGHETER 149
kunnat gå i riktning av tillkomsten av en anläggning (i detta fall
en trafikanläggning) som icke förräntats i någon form genoan
trafikanterna eller konsumenterna. En mängd andra exempel, sådana
som hamnbyggnader, gator, offentliga byggnader o. s. v., tillhöra
samma typ.
Det var något av ödets ironi, att då Socialiseringsnämnden för
några år sedan, med Karleby som sekreterare, framlade sitt
bekanta förslag om* ändrad organisation av Statens järnvägar, så var
den till den grad påverkad av den ’’boirgerliga’’ uppfattningen,
att den utan vidare utgick ifrån en normal förräntning av Statens
järnvägar som det självklara målet. Förslaget fick ett mer än
vanligt kraftigt mothugg av Sverges främste teoretiker på det
ekonomiska området, Knut Wicksell, som aldrig haft några sympatier
för den s. k. vetenskapliga socialismen, hur mycket han än
sympatiserat med en hel del av socialismens praktiska syften. Wicksell
hade nämligen från början av sin vetenskapliga bana gjort gällande,
att järnvägarna icke skulle förränta sitt kapital utan taga emot
all trafik som vore villig att bära de nya kostnader den vållade,
och han tänkte sig närmast detta mål uppnått genom en enhetlig
prisbildning, sålunda med frånvaro av prisdifferentiering,
fraktsatsen då hållen så lågt att den icke för något slag av trafik täckte
mer än (de nytillkomna) kostnaderna. Men det är oemotsägligt
— fastän i vad mån Wicksell tog denna konsekvens vågar jag ej
säga — att principen skulle ha i stort sett samma giltighet långt
utanför järnvägarnas och överhuvud taget trafikmedlens område,
ja, komma att bli bestämmande för stora delar av modern
storindustri, om man konsekvent ville tillämpa Wicksells resonemang.
Man måste rent av medge, att nära nog alla slag av ekonomisk
verksamhet till större eller mindre del ha denna prägel, d. v. s.
innefatta uppoffringar som tillhöra det förflutna. En kompromiss
bleve därför sannolikt även vid den mest radikala tillämpning av
principen ofrånkomlig.
Förklaringen till hela detta sammanhang, som onekligen är
ytterligt främmande för den ekonomiska teorin sådan den vanligen
utformar, kan kort uttryckas så: vad som — med ett i denna
tidskrift förut citerat yttrande — kallats ’ ’knapphetens kalla
stjärna’’ lyser icke på långt när över alla föremål som från
början kommit till stånd genom användning av knappa
produktionsmedel. Det är därför helt naturligt att den vanliga ekonomiska
teorin, som förutsätter medlens otillräcklighet att tillgodose de upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
