Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Heckscher, Eli F.: Socialismens teoretiska möjligheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 ELI F. HECKSCHER
ställda målen, vilket i sin ordning utgör förutsättningen för
lius-hållning eller ekonomi, aldrig har koonmit att ordentligt klargöra
dessa sammanhang.^
Om man nn skulle välja den senast diskuterade lösningen, att
anläggningskostnaderna för industri och transportföretag överhuvud
taget icke borde förräntas av driften, så återstår emellertid frågan
hur kostnaderna för deras tillkomst skola uppbringas. Att lägga
uppgiften på enskilda låter sig svårligen göra. Visserligen är det
icke mer omöjligt att tillämpa principen för enskilda järnvägar
än för statsbanor, om staten tillskjuter kostnaden för privatbanans
byggande och endast överlämnar järnvägsdriften åt enskilda. Men
om något skulle vinnas därmed är minst sagt tvivelaktigt eller
rättare sagt : det skulle förmodligen förloras och icke vinnas något
därpå. Ty staten måste i varje fall träffa sitt avgörande vid
beslutet om att lämna bidrag, och de enskilda som finge hand om
den med allmänna medel byggda järnvägen skulle knappast ha
anledning till lika omsorgsfull behandling därav som staten själv,
om den icke blott bekostade utan också trafikerade järnvägen.
Ganska ofrånkomligt leder denna lösning alltså till offentlig drift
— d. v. s. till socialism, om man så vill.
Emellertid är man fortfarande långt ifrån den färdiga lösningen.
Ty efter vilka principer skall det allmänna bygga produktions- och
transportföretag? För närvarande sker detta, t. ex. vid anslag till
vägbyggnader, i hög grad på vinst och förlust, med ledning av
partisynpunkter eller ortsintressen, utan den ledtråd som kravet
på förräntning eljest erbjuder och utan att man funnit någon
ersättning för denna ledtråd. På sätt och vis står man här inför
det svåraste i hela problemet, men även här har Wicksells bidrag,
d. v. s. närmast hans skatteteori, verkat klargörande. Wicksell
tänkte sig att de som önskade den ifrågavarande anläggningen
åtoge sig en beskattning som uppbragte vad den skulle kosta,
liksom han principiellt taget icke ville medge några statsutgifter annat
än i den mån de beslutande också togo på sig själva kostnaderna
för den. Man kan också uttrycka saken så, att han ville sörja för
det hela genom vad som vanligen kallas intressebeskattning, d. v. s.
så att de som äro i tillfälle att åtnjuta förmånen av en viss
åtgärd från det allmännas sida också betala för den, men väl att
^ För egen del har jag behandlat dem dels i Ekonomisk tidskrift 1924 och
1925, dels ookså mer utförligt i Arehiv fur Bozialwissensehaft und öozialpolitik
för i år (1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
