Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1928 - Qvidamsson, Qvidam: Hamsun och pressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMSUN OCH PRESSEN 191
att på allvar bli författare. Men den ena svårigheten efter den
andra tornade sig upp. Han försvann i vimlet, och han svalt.
Det skulle förvåna mig, om det icke var just vid denna tid som
Knut Hamsuns misstro mot den möderne journalisten föddes. På
söndriga sulor slet han redaktionstrapporna — frusen, hungrig och
törstig såg han gång på gång mätta och belåtna redaktörer slänga
hans andes hj ärtebarn ned i någon mörk och dammig och
obarmhärtig skrivbordslåda med ett nedlåtande, buttert = blaserat
mummel om att han ju kunde ’’titta upp och höra efter någon gång
längre fram ..
Ja, naturligtvis var det på den tiden Hamsun blev den
journalisthat are, han visst alltjämt är. Han torde vara en av samtidens mest
svår-intervjuade berömdheter. Därför bevarar jag som ett kärt
minne från yngre journalist-år ett telegram, som visar, att jag en
gång lyckats få den otillgänglige att rätt utföijligt besvara en
förfrågan. Men så gällde det ju också Strindberg.
Det var på dennes sista (63 :e) födelsedag den 23 januari 1912.
Över hela Sverge firades Mästaren med festföreställningar på
teatrarna; i Stockholm överlämnades den storstilade nationalgåvan
(150,000 kr.), och från sin balkong i "Blå Tornet" såg den
dödsmärkte medborgartågets väldiga ström av facklor passera. I
Göteborg höll jag en liten privat Strindbergs-fest, och mitt under denna
föreslog min gamle vän Sven Elvestad, att jag för mitt blad.
Handelstidningen, skulle telegrafiskt anmoda Hamsun, som då bodde i
Hamaröy, om ett uttalande om festföremålet. Sagt och gjort. Nästa
dag kom till min glädje följande karakteristiska svar:
"Kjöp hani blomster og gi ham musik. Det er ikke mere mat
som gjör August Strindberg udödelig. Men det utstyrtelig
interes-sante mysterium han er. Kjöp ham blomster for hele livrenten —
alle roser fra Stockholm til Nizzä, gjör ham til millionär i tulipaner
— og lat ham i ro.
Knut Hamsun,"
Faktiskt är, att Hamsun betraktar nutids journalisten som en av
kulturlivets urartningar, en både skadlig och överflödig lyxvarelse.
Och han samlar all sin satirs styrka i skildringen av den store och
mäktige "Redaktör Lynge", som förvisso den dag i dag har sin
motsvarighet inom skilda läger av pressen runt omkring i världen.
I mycket är naturligtvis bilden av Lynge en karrikatyr, tecknad i
hetaste vrede och harm, men konstnären har dock under utarbetandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
