Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Sturzo, Don Luigi: Krig eller fred?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIG ELLER FRED? 195
Skräniga nationalister och annat folk, som ställa sig absolut
avvisande gentemot varje slag av supernationell kontroll må lidelsefullt
protestera mot dessa idéer. Fåfängt, ty dessa idéer täcka redan en
realitet, mot vilken alla protester äro lönlösa. Nationernas förbund
har redan flera gånger uppträtt som skiljedomare i tvister mellan
mindre stater, och det har också skapat vissa regionala
överenskommelser som Locarnofördraget och Protokollet, som visst inte
är UT spelet, därför att det ännu inte har ratificerats. Med dessa
medel har Nationernas förbund redan lagt grunden till en ny
internationell ordning, där skiljedom kommer att träda i krigets ställe.
En ny grund har också lagts för bättre kommersiella förbindelser
mellan folken. Överallt kräva de stora industrierna större och mera
lättillgängliga marknader samt snabbare och billigare
kommunikationer. Tullmurar och strikt nationella gränser äro starka bålverk
för självtillräcklig nationalism, och de visa tydligt nog, att framtiden
har två, och endast två alternativ att välja på: pacifistisk
internationalism eller krig.
Just nu konfronteras Nationernas förbund med den svåra
uppgiften att söka en lösning i konflikten mellan dem, som anse, att
nationell ’’säkerhet" och garantier för nationell ’’säkerhet’’ äro
nödvändiga för världsfreden och dem, vilkas ansträngningar direkt
inrikta sig på nationell och universell avrustning. Nationernas
förbund genomgår, skulle man kunna säga, eldprovet. Svårigheten
skulle betydligt reduceras, om man universellt kunde lära sig inse,
att avrustning endast kan genomföras genom samtidiga graduella
minskningar av rustningarna på grundval av ömsesidiga
internationella överenskommelser. Redan en dylik rustningsminskning skulle i
och för sig beteckna ett stort steg framåt. Den skulle inte bara lätta
på världens ekonomiska betryck genom att minska staternas
utgifter. Den skulle också skapa ett slags staternas ömsesidiga
kontroll av varandras rustningar. Om man vidare ser saken från rent
politisk synpunkt, så skulle just detta gradvisa fullföljande av
av-rustningstanken i och för sig verka som ett effektivt ersättningsmedel
för garantier. Ökandet av de regionala fördragens samt
skiljedomsfördragens antal är ett ideal, som i sanning är värt att arbeta för.
Det är ju uppenbart, att Nationernas förbund redan har
genomgått en viss utveckling. Men det är ett sorgligt faktum, att så
fort numera några resultat av denna nya utveckling uppvisas, så
förnekas de antingen helt, eller också gör man sig inte mödan att
observera dem. Men i tysthet fortsätter dock denna utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
