Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1928 - Händelser och spörsmål - Valet i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händelseb och spörsmål 248
Det skall visserligen erkännas, att de kommunistiska valmännen ingalunda
enhälligt följde den givna parollen, men i ett tjugutal fall skulle de förenade
socialist- och kommuniströsterna ha säkrat valet av en socialist och i några
fall av en kommunist. Nu blev den kommunistiska taktiken en för arbetarna
tämligen värdelös demonstration av inbördes oenighet, fast den även som
demonstration betraktad var tvivelaktig, eftersom över en tredjedel visade sin brist
på ståndaktighet. Ä andra sidan kan det villigt erkännas, att de socialistiska
valmännen i kretsar, där den socialistiske kandidaten dragits tillbaka, icke
alla föll tillbaka på kommunisten. Det synes ofta nog ha varit allt för
motbjudande.
En enhetlig front från arbetarpartiemas sida gentemot allt vad borgerliga
kandidater hette skulle icke ha fört in i kammaren så många
arbetarrepresentanter, som nu blev fallet. Visserligen skulle kommunisterna ha fått ett
par mandat mer, men socialisterna skulle ha fått många mindre.
När man kommer över till de borgerliga partierna blir det avsevärt
svårare att dra upp gränslinjerna. De båda längst till vänster stående,
social-republikanerna och socialradikalerna, kan man lämpligen slå samman.
Socialrepublikanska partiet bildades en gång av element, som stannade utanför vid
det enade socialistpartiets bildande. Sedan den dagen har det undergått vissa
åderlåtningar men också fått tillskott. Senast år 1926 enades det egentliga
socialrepublikaiiska partiet med de s. k. franska socialisterna och partiet heter
nu ’’socialrepublikanerna och franska socialistenia’’. Dess program är
tämligen avancerat socialt och ekonomiskt sett och alldeles främmande för all
kollektivism säger det sig ic^ke vara. Partiorganisationen är lös och
parlamentagruppen omfattar även personer utanför partiet, exempelvis Briand. Den
nuvarande krigsministern Painlevé tillhör även gruppen.
Det andra radikala vänsterpartiet, socialra-dikalerna, under förra perioden
kammarens största parti, kan sägas ha sin rot i Gambettas Bellevilleprogram
av år 1869. De senare programmen är byggda på den grunden. Partiet är
liksom det föregående antiklerikalt och kräver en hel del sociala och
ekonomiska reformer. Det är visserligen klart individualistiskt men opponerar icke
mot all kollektivism. Huvudkvarteret är förlagt till Ruc Valois och partiets mest
bemärkta medlemmar undervisningsministern ooh förre konseljpresidenten
Herriot, inrikesministern Albert Sarraut, dennes broder, redaktören för det
ledande organet "La Depéche de Toulouse", Maurice Sarraut, förre
inrikesministern Malvy, Oaillaux, nuvarande ordiföranden Daladier.
Partiet är icke alldeles enhetligt, ty problemet Poincaré har delat det i
tvenne delar, som dock organisatoriskt håller samman, så mycket franska
partier nu plägar hålla samman. Herriot och Sarraut sitter ju i regeringen, men en
flygel med Daladier i spetsen har stått i opposition.
Socialrepiublikanema har enligt hittillsvarande upplysningar fått ett par
man mer än förra gången, men socialradikalerna har gjort stora
mandatförluster, hur stora dock ovisst. Ovan har angivits 111 valda men andra källor
säger 123 och t. o. m. fler. Socialrepublikanerna är tämligen jämnt spridda
över landet, under det att socialradikalerna avgjort har sina starkaste
försänkningar i den radikala södern, dock mer utpräglat förr än nu.
I vilken mån tillbakagången varit beroende på ändringen av valsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
