Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Dan, Theodor: Den bolsjevikiska diktaturens nya fas och den socialistiska arbetarinternationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bolsjevikiska biktatueéns itya fas 275
dessa iskrankor bourgeoisins isak blir hopplös, så snart proletariatet
börjat bli klassmedvetet och organiserat; den griper till våld för
att föreviga kapitalismens herravälde. Bolsjevismen återsj^eglar
ieke ’blott de politiskt oupplysta masssomas oförmåga att göra den
politiska demokratin till ett ver^ktyg för sin sociala befrielse, utan
även derais naiva försök att med fysiska maktmedel övervinna både
de sociala och de ekonomiska förhållandenas låga utvecklingsgrad
och sin egen politiska och kulturella omogenihet. Mot fasicismen
sträva följaktligen alla antisocralistiska loöh antiproletära element
inom kapitalismen. Bolsjevismen däremot är icke blott genom sitt
ursprung förbunden med de revolutionära ar’betarmassorna i
Ryssland och hela världen, utan mot den tendera också hälft
omedvetet ännu i dag trots dess metoders uppenbara misslyokande och
trots alla dess fel och misstag breda lager av proletariatet, inom
vilka klassförnuftets skolning icke hållit jämna steg med den sociala
förargelsens utveckling och längtan efter social befiielse.
Därför måste metoderna för kampen mot bolsjevismen vara heU,
andra än för kampen mot fascismen och alla andra avarter av
borgerlig reaktion. Efter långa utläggningar och diskussioner
börjar denna ståndpunkt synbarligen vinna bifall bland det stora
flertalet av hela världens socialister. Den proiklamerades av
Marseille-kongressen. Och helt nyligen fann den ett otvetydigt
uttryck i den resolution, som det franska soicialistiska partiet antog på
partidagen i Toulouse, vilken erinrade om att vi för framgångens
egen skull i vår kamp emot kommunismen iicke ens för ett
ögonblick få glömma varken den gemensamma proletära grund, som
förenar oss med kommunismen, eller gemensamheten i vårt slutmål.
Men på samma isätt skall, synes det oss, även den andra
sanningen bli det stora flertalets egendom: att den egentliga kampen
mot bolsjevismen, den bestämda kampen mot dess ideologi och dess
politik, hur egenartade en sådan strids metoder än må vara, är
en oundgänglig plikt iöke blott för de ryska socialisterna utan
för hela den internationella socialismen. Ty i ett visst avseende
har bolsje\dsmen visat sig farligare och ödesdigrare för den
internationella arbetariklassens befrielsekamp än fascismen. Fascismen
är den öppne klassfienden, som aribetarrörelsen angriper utifrån;
bolsjevismen däremot underminerar, desorganiserar, korrumperar
och försvagar denna rörelse inifrån.
Därför måste gentemot bolsjevismens tankar, principer och
politik med största bestämdhet sättas den revolutionära
socialdemokratins tankar, principer och politik. Man måste medgiva, att i
Ryssland som i hela den övriga världen ett revolutionärt fåtals
diktatur kan vara en historiskt oundviklig, övergående fas i
revolutionens utveckling utan att likväl kunna bli till ett instrument
för uppbyggandet av ett socialistisikt samhälle. I Ryssland kan,
som överallt, makten för proletariatet bli ett o(umbärligt vapen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>