Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIKTOR RYDBERGS SOCIALA
DIKTNING
Av LEON FRI ED,
/^^DIKTEN SPILLROR, SKRIVEN 1881, SOM INLEDER
/Viktor Rydbergs första diktsamling, har skalden tecknat sig
C2y ^^^ mannen, den där i sin ungdom byggt en slup ’’af
lifvets morgondrömmar’’ för att "i glitterströmmar" segla
ut "öfver de vida djup", men som fått lämna sin farkost vind för
våg och kasta sig in i den heta striden, då han såg "mörka fylkingar
bana sin väg
att fälla m vacker fana,
att trampa en ädel sak’\
Nu är kampen slut, men "hans strand är af stormen härjad, han
själf har blödande sår". Då och då händer det, att några spillror
av den krossade slupen kaistas upp på stranden av »böljorna. —
Dikten torde kunna tolkas sålunda: Eydberg hade en fgång drömt att
helt få ägna sig åt skaldens kall. Denna dröm fick »han dock
offra, då han gick till strid mot politiskt och andligt förtryck.^ Den
stolta slup, varmed han skulle styrt kosan till diktens ö, hade
slagits till spillror — och de rester som emellanåt kastas uipp på
stranden, äro de stackars få, oibetydliga dikter, han numera
förmår producera.
Skaldens syn på sin diktning är gripande i sitt vemod och sin
anspråkslöshet, men den är fullständigt oriktig. Man kan inte vara
i tvivelsmål om att det var enbart till fördel för Rydbergs
diktning, ja för hela hans livsverk, att han kastade sig in i striden kring
dagsfrågorna. Det hade kunnat bli ödesdigert för honom, om han
fått bo kvar i det romantiska och idylliska diktartjället — det är
möjligt, att han inte skulle fått kraft att växa huvudet högre ön allt
det andra skaldande folket i hans ungdom. Och vad vore väl den
rydbergska diktningen utan sin tendens? Vore inte Den siste
athenaren endast ett arkeologiskt museum, om ock ett mycket
stilfullt sådant — ungefär i samma genre som Flauiberts Salammbo —
om inte författaren ämnat sin bok till ett spjut, "slungat mot de
^ Han tänker (härvidlag på sitt skriftstÄllariskajp ooli företrädesvis kanske
Bibelns lära om Kristu-s, som tillkom på grund av de kyrkli,ga
gäteborgsmyndig-heternas förföljelse mot lektor Ljumgberg ,på (grund av dennes
kristendoms-artiklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
