Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 teön fttlet)
’’Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla liiku’^
klingat två årtionden tidigare i vårt land. Men Eydber^ hade för
länge sedan lämnat journalistiken och politiken bakom sig. Han
hade utträtt ur Göteborgs Handelstidning 1876 för att ägna sig
åt föreläsarens kall; från 1884 var han professor vid Stockholms
Högskola. Vilken stor insats än Rydberg gjort i vår kultur med
sina filosofiska ocih kulturhistoriska föreläsningar, har man dock
det bestämda intrycket, att vetenskapen fjärmat honom från ’ ’tidens
\ir\ När han äntligen gett ut sin första diktsamling 1882,
förgå nio långa år, innan hans andra diktsamling ser dagen. Nästan
under hela det betydelsefulla 80-talet är Rydberg bergtagen av
forskningar, soan för den germanska mytologins del (blott resultera
i en "modern Atlantica" (för att citera Sverker Ek). Därför
händer det märkliga, att 80-talets män en vacker dag finna honom
i motståndarnas läger. När Fredrika Bremer läst Bibelns lära
om Kristus, skrev hon till Rydberg, att han måste ta ännu några
steg ’ ’plus ultra’con han ville vara konsekvent. Nu på 80-talet tar
han dessa steg — men åt höger. Det är så att t. o. m. hans vän
Hedlund uttrycker sin förvåning däröver. Visserligen hade de ungas
respektlösa angrepp på kristendomen del i hans ställningstagande,
men kanske är det inte för djärvt att anta, att pressmannen Viktor
Rydberg skulle gått en annan väg än kulturhistorikern. Ty
kulturhistorien är en farlig disciplin — man blir så lätt romantisk av
att bara vistas bland garvia ting. Och man glömmer t. o. m., att
det oskadliggjorda en gång varit farligt för den allmänna säkerheten.
Därför kom också Rydbergs sista stora diktverk. Vapensmeden, att
bli — vad Victor Svanberg träffande kallat — en medeltidsapoteos.
Men det fanns dock en mycket viktig sida av samhällslivet, som
Rydberg lika litet som andra liberaler med hjärta i bröstet kunde
sluta ögonen för: det sociala problemet. Detta tidens onda
samvete kunde lämna den förhärdade konservatismen, men aldrig en
Adolf Hedin, Sven Adolf Hedlund eller Viktor Rydberg i fred.
Dess röst talar ur hela den rydbergska produktionen, ur hans dikt
och forskning, och tack vare den blir han aldrig en död eller sovande.
Vår litteratur har att döma av det fragment ooh det utkast som
finnas i behåll, gjort en betydande förlust genom att Rydberg aldrig
utanbetat sin planerade roman Benooii Strand. Vi skulle med detta
verk kanske fått ingenting mindre än en motsvarighet till Dickens
stora samJiällssatirer. Warburg har i sin monografi påpekat det
självbiografiska motivet och Dickensinflytandet; Svanberg, som
gjort ämnet till föremål för en mönstergill undersökning^, visar att
^ Samlaren, 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
