Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Fried, Leon: Viktor Rydbergs sociala diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viktor rydbeegs sociala diktning 291
viker ibort från jorden, då ringer den andra kloekan in världens
undergång (Kloekorna). Idealismen och. materialismen äro det
ständigt återkommande motivet i den rydbergska dikten — den förra
leder till välsignelsens berg, den senare till förbannelsens. Mitt
i en värld, foiU av ’’träldom oc:li våld’’ väntar jiun^gfra Maria
det barn, som skall bli ’’foJkmartyren af Davids stam’’ —
endast den värld, som vill anamma Kristus, kan vänta sig
frälsning. Aten och Grolgata, som så ofta stått som fientliga makter
i europeiskt tänkande, äro hos Rydberg uttryck för samma idealism.
"Jag instämmer med eder", ropar budbäraren från Golgata i
Lifs-lust och lifsleda till de unga hellenerna, som sjunga Atenarnes sång.
"För mig är lifvet skönt och döden äfven. Ty Kristus är mitt lif
oich döden min vinning. Högsta, vinning martyrens död. Högsta
vällust att lida hans pinor." Dessa pinor lider den, som kämpar
för folkets sak; för denna idealitets skull marteras Lukanus, vars
tröst det är att få taga emot sin lön "i hån och nöd och död", så
som "folkens store skald från Nazaret".
Om denna hellensk^kristna idealisms kamp mot materialismen
handlar Rydbergs mest storslagna tankedikt Prometheus och. Ahasverus
(1877). Rydberg skrev själv till Borchsenius, att dikten förde "den
ideala demokratiens och humanitetens talan mat den själfrättfärdiga
egoismen". Man måste beteckna idén att sammanföra Prometevs
och den eviga juden som genialisk — Prometevs, som till straff för
att han givit människorna eldens gåva smitts vid berget av Zevs,
och Ahasverus, som i evighet måste vandra omkring utan att få dö,
därför att han smädat Kristus. Den rydbergske Prometevs’
släktskap med Goethes trotsare och Shelleys "befriade Prometevs" har
redan beaktats av Warburg. Shelley har i sitt drama skildrat
tita-nens seger över Jupiter, hans gudaihat är Shelleys eget; i den stora
dikten Drottning Mab hade ju redan Shelley vid 21 år sj<ungit ut
sin ateism för fulla lungor. Ett flertal förstrykningar i Rydbergs
Shelleyexemplar^ visa skaldens stora intresse för denna dikt —
däremot saknar "Den befriade Prometevs" dylika förstrykningar
— och jag skulle hålla för troligt, att Rydberg rönt inflytande
av den shelley ska dikten. Denne Gud, som bragt så mycket
lidande över världen, i vars namn jorden fläckats av blod,
världstyrannen, inför vilken i Rydbergs dikt Ahasverus ödmjukar sig,
men som är föremål för Prometevs’ aldrig slocknande hat, han
finns inte enligt Shelley. "Den oförgätlige ande, som bor i den
oändliga skapelsen, är naturens ende Gud, men människornas
högmod har uppfunnit de mest vördnadsvärda namn för att dölja sin
okunnighet. Den Gud, som skapats av sina tillbedjare, dyrkas
under många namn: Siva, Buddha, Foh, Jehova, Gud eller
Herren..." Detta parti är förstruket hos Rydberg; jämför därmed
Ahasverus’ ord:
^ Nu i Rydbergs bibliotek (Nordisika museet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
