Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Olberg, Paul: Antispecialistkampanj och personalproblem i sovjethushållningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 paul ölberg
deras ersättare, vilka förvärvat sig en stor ekonomisk erfarenhet,
äga till allra största delen bristfälliga teoretiska, allmänna och
speciella kunskaper på sina områden. I den komplicerade miljö, inom
vilken förvaltningspersonalen arbetar, är den icke i stånd att lösa
sina uppgifter–-"Intressanta äro följande uppgifter om
industriledarnas utbildning. En undersökning, som företogs 1927,
gav till resultat, att av 66 trustdirektörer 46 personer eller 70 %
åtnjutit undervisning i hemmet eller lägre skolor, d. v. s. de äga
blott folkskolebildning. Av 823 fabriksdirektörer ha 601, resp. 73 %
likaledes blott folkskolebildning. Den ringa del av personalen,
som äger mellan- eller högiskolebildning, har absolut inga
kunskaper på de specialområden, som de kallats att vara ledare för.
Sådana äro förhållandena bland förvaltningspersonalen. Mera
uppmuntrande äro de icke bland de tekniska tjänstemännen. Här
kan man skilja mellan två grupper: en grupp gamla specialister
med en ansenlig tjänsteålder, vilka fått sin utbildning i de skolor,
som funnos före kriget; en annan grupp, som besökt det sista
decenniets tekniska skolor. "Den första gruppen", påvisar
"Ekono-mitscheskaja sjisn", har stor praktisk erfarenhet; men på grund av
en hel följd av objektiva förhållanden, nämligen isoleringen från
den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen under det imperialistiska
kriget, deras företags avlägsenhet från kulturcentra, deras
överbelastning med löpande arbeten o. s. v., ha deras kvalifikationer icke
kunnat ökas, allt mer och mer har denna grupp diskvalificerat sig.
Den andra gruppen, som socialt är mera förberedd för de moderna
arbetsbetingelserna, står till sina tekniska kvalifikationer ännu lägre
än den första; såväl deras utbildning i skolan som deras praktiska
arbete har ägt rum under onormala förhållanden."
Och det officiella ekonomiska bladet kommer så till följande rentav
förintande slutsats: ’’Varken förvaltningsorganisationen eller den
ingenjörstekniska personalen är tillräckligt utbildad för att lösa
de stora uppgifter, som partiet och staten ställa pä dem."
Sådant är läget för närvarande. Och alldeles likadana äro
utsikterna för framtiden. Det är uppenbart, att sovjetpolitiken över
huvud taget icke har några bestämda personalplaner för industrin.
I "Ekonomitscheskaja sjisn" heter det ordagrant: "Hos oss har tills
dato behovet av specialister för unionens industri ännu icke blivit
fastställt." Visserligen sysslar Högsta ekonomiska rådet med denna
fråga, och arbetet därmed nalkas sitt slut. Och vidare: "Den
nuvarande organisationen av den tekniska utbildningen motsvarar
icke industrins fordringar. Därför kan man inom några
industrigrenar iakttaga ett överskott av tekniska krafter, medan inom andra
råder brist, varigenom utvecklingen blir lidande." "Hittills har
icke heller den frågan blivit löst, vad för en typ av specialister
industrin behöver." Därom gå meningarna skarpt isär hos
sovjetrepublikemas högsta ekonomiska instanser; somliga äro av den åsikten,
att för den ryska industrin tekniker för starkt begränsade special-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
