Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1928 - Händelser och spörsmål - Till lantmannapartiets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
TiU
lantmanna-partiets historia
Fullt utbildade partier ha vi i Sverge egentligen först
under frihetstiden. Utan tvivel var det den hätskhet, mod
’vilken dessa partier kämpade om makten, och reaktionen
häremot, som mer än något annat bidrog till att ge själva ordet parti den
förklenliga innebörd som det sedan länge i mycket hög grad ägde och delvis
ännu äger.
’’Partitidevarvef var den etikett, med vilken frihetstiden försågs i den
officiösa historiska framställningen, och så blev ’’parti" något om
frihetstiden påminnande och redan därigeiiom mindre tilltalande. Denna
uppfattning om allt parti väsen som något skadligt och moraliskt förkastligt
fortlevde skäligen oförminskad ännu vid tiden för den stora
representationsreformen.
Benna reform inleder emellertid vår moderna historia även däruti, att vi
omedelbart efter densamma se utbilda sig grunderna till ett partiväsen av i
huvudsak den typ vi alltjämt ha. Föregångaren till våra dagars stora partier
är lantmannapartiet. Denna sammanslutnings u,ppkoaniSt, organisation och
tidigare utveckling har nyligen skildrats i en diger avhandling av nuvarande
docenten Edvard Thermainius.
Till det mindre intressanta i en akademisk avhandling hör väl — i vart
fall för de allra flesta — den avdelning som bär rubriken: Källor och litteratur.
Men beträffande docenten Thermaenius’ arbete har även denna del sitt speciella
intresse. Man lägger märke till att förteckningen över genomgångna
handlingar, som uppges befinna sig i enskild ägo, är ovanligt stor. I klar insikt
om att våra så att säga officiellt tillgängliga akter för en så sen tids historia
skulle vara skäligen ofullständiga, har författaren företagit en riktig
upp-täcktsresa för att se, om ej hos anhöriga till de personer, som en gång
’’gjorde’’ den historia han ämnade skildra, skulle finnas brev, dagböcker o. d.
från denna tid. Och ämnets art gjorde, att det ej framför allt blev de gamla
herresätena, som besöktes. Det gällde att se, om de odalmän, som utgjorde
kärnan i lantmannapartiet, efterlämnat skriftliga vittnesbörd om sina insatser.
Skörden blev riklig. Förf. har för sin framställning kunnat utnyttja ett
tjugutal förut okända eller praktiskt taget bortglömda samlingar. Nämnas
må: egenhändiga minnesanteckningar av Carl Ifvarsson och mycket utförliga
dagböcker av Per Nilsson i Espö. Uppenbarligen har man väl under den
närmaste tiden att av författarens hand motse åtskilliga volymer, vari det
viktigaste av detta nya material publiceras.
Om vi nu övergå till att något redogöra för skildringen av
händelseförloppet, så finner förf. första fröet till det blivande lantmannapartiet i en
sammanslutning, som uppstod inom bondeståndet vid 1862—63 års riksdag, den
näst sista ståndsriksdagen således. Initiativet skall ha utgått från Nils Petersson
i Runtorp från Kalmar län, som med sig förenat Ifvarsson och en representant
från Kristianstads län, klockaren Sven Rosenberg. Dessa hade sedan kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
