Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 6, 1928
- Strand, Sven G.: Leo Tolstoj — till hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starka och sinnliga — ordet då använt i dess vidsträckta
bemärkelse — natur. Han såg som ingen annan ondskan, galenskapen
och missförhållandena i denna värld och han led även som ingen
annan av vad han såg, men hans öga kunde även upptäcka och
tjusas av skönheten i ett naturligt och arbetsfyllt liv. Hans idéer
och hans krav fingo kanske allt för nära kontakt med det
ovanjordiska, det övermänskliga, själv stod han dock alltid säkert på
denna jorden. Jämsides med det livsberusade, jorddyrkande
hedniska inom honom befinner sig alltid det mörkt och asketiskt
religiösa, och mellan dessa bäda ytterligheter står en strid, som med
åren blev allt ödesdigrare.
*
När man i dessa dagar i alla kulturländer firar hundraårsminnet
av den store diktarens och tänkarens födelse och utan skymten
av tvekan placerar honom i sällskap med världslitteraturens störste
inom alla länder och tider, är det svårt att komma från denna
tanke: vad skulle Tolstoj själv, denne enkle och anspråkslöse man
med sitt verklighetsbetonade förakt för alla officiella hyllningar,
ha tänkt om alla de svassande lovord, som nu omge hans gärning?
Hos oss har dock det bonnierska förlaget sörjt för den värdigaste
hyllningen genom att ge ut en välöversatt urvalsupplaga av hans
viktigaste skrifter. Det bästa sättet att visa sin uppskattning och
tillkännage sin hyllning är att helt enkelt gå till dessa skrifter,
läsa dem och lära av dem, följa en lidande och kämpande
människas utveckling i all dess storslagenhet och all dess skröplighet.
I de halvt självbiografiska, halvt litterära böckerna Barndomen,
Pojkåren och Ungdomen kan man tämligen direkt följa Tolstojs
utveckling och själsliga strider under denna tidigare period. Hans
psykologiska analys skär ända in till benet, och man kan både
imponeras och avskräckas av hans öppenhjärtighet och hans absoluta
ärlighet. Redan här framträder hans behov av allvarlig och
hänsynslös självuppgörelse, något utrymme för kompromiss eller
försköning finns det inte. När det gäller andra människor, som stått
honom nära, har han av hänsynsfullhet kunnat blanda hop fantasi
och verklighet, men i sitt eget fall har han drivits av ett
ofrånkomligt begär att skoningslöst säga sanningen och gå tillrätta med
sig själv. Hans stora livsprincip är en sedlig fullkomlighetssträvan,
som inga villfarelser eller missgrepp kunna förlama, och den är
förenad med ett sanningsbegär, som inte vet av några hänsyn
eller försiktighetsmått och som ibland kan närma sig det brutala.
Det finns fascinerande bilder från livet på den gamla
familjegården, av människorna, förhållandena och arbetet där. Redan här
visar sig Tolstojs mästerskap i en åskådlig och levande realism,
som dock aldrig förfaller till minutiös verklighetsfotografering eller
onödigt pedanteri i detaljer. Han tecknar ett utomordentligt
porträtt av fadern, en företagsam, självgod, älskvärd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:13:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1928/0368.html
